En sång jag glömt

Jag lyssnar gärna på Da Capo på Sveriges radio, både nya avsnitt och och repriser. Jag är liksom mycket mer för den gamla än den nya populärmusiken.

Idag stod jag ute och vattnade den snustorra örtagården medan jag lyssnade på ett avsnitt. Det är arton grader varmt och det kändes verkligen som en underbar försommardag. Då dök en visa upp som jag glömt, men som jag vet att jag älskade som barn. Melodin, arrangemanget och ivern i rösten på sångaren gav mig alltid en sådan där vår-lycko-känsla. Och det hade inte förändrat sig alls! :-)