tisdag 27 oktober 2020

Vägs ände

Jag vet inte vad som hände, men blogglusten försvann helt under våren och har inte synts till igen sedan dess. Inte har det varit så mycket bättre när det gäller att läsa bloggar. Tidigare läste jag flera om dagen, nu blir det nästan aldrig. Kanske är det så enkelt som att allt har sin tid och att drygt åtta år av bloggande räckte för mig.

Men det kändes konstigt att bara låta bloggen rinna ut i sanden efter så många år. Så nu tittar jag in igen för att skriva ett (förmodat) sista inlägg. Jag har haft ett lite antal följare och jag har verkligen uppskattat våra ömsesidiga kommentarer på varandras bloggar. Kanske  blir det någon enstaka kommentar från min sida fortsättningsvis om andan faller på.

Ett par bilder måste jag avsluta med. Den här sötnosen satt på min trappa när jag öppnade dörren en dag i juni och jag var en hårsmån från att trampa på den. Tack och lov hejdade jag steget i sista sekunden och kunde följa den med kameran. Den flög till och med upp i mitt knä på ostadiga vingar.

Ha det bra!









3 kommentarer:

fale artut sa...

Ha det bra Du med, och var rädd om Dig!

Cecilia sa...

Ja, hur blev det såhär? Så roligt det var och nu glömmer jag lujsom bort det, bloggandet! Jag kommer försöka använda bloggen i första hsnd som minnesbank, så jag fortsätter ett tag till. Tack för inspirerande inlägg, fina bilder och trevliga kommentarer!

AnJa sa...

Så roligt att få höra ifrån dig och att allt är bra! Även jag hamnade ju i en bloggsvacka men jag ska försöka jobba mig tillbaka. Den enda av oss "närmaste" som behållit energin är fina Fale!

Sköt om dig och hoppas att du tittar in då och då! Jag älskade att läsa om natur och djur från längre ner i landet.