Kart

Mina busktomater, Vilma, har stora kart.

Samma sak gäller några av jordgubbarna.

Jordgubbslandet är nygjort för i år, det gamla var pensionsmässigt. Jag har köpt nya plantor av olika sort för att få en så lång säsong som möjligt. Men Zephyr, som jag så gärna ville ha, fick jag ge upp tankarna på. De går att få tag på, men de finns inte härikring och att köpa på nätet blir så dyrt när frakten kommer till.

Jordgubbslandet ligger nära trädgårdslandet, som är nysått. Men hur mycket som kommer att växa där återstår att se, jag bestämde mig för att ta en chans med väl utgångna fröer.

Gråärt

När jag läste boken jag skrev om i förra inlägget, började jag också googla på gråärt. Till min förvåning upptäckte jag att det faktiskt finns att köpa för konsumtion. Det är Nordisk Råvara som ligger bakom. Jag klickade hem ett paket (fast via Delitea), för jag bara måste ju smaka. Så i går blev det kokta gråärter, köttfärssås och sallad från egen odling till middag.

Det smakade utmärkt, påminde lite om kikärt. Det enda är att jag nog skulle kokat dem en stund längre än vad som stod på paketet, de var lite på gränsen i hårdhet. Nästa gång ska jag nog lägga till tio minuter på koktiden.

Jag gillar påsen ärtorna kom i. Där finns uppgifter om var och av vem de odlats. 

Det är fint att gamla bortglömda grödor börjar dyka upp på marknaden igen. Hoppas att många upptäcker det och blir intresserade, så att utbudet växer.

Boktips

Om man som jag både gillar odling och har en fäbless för det "gammaldagsa", så är den här boken en riktig pärla. Jag har lånat den på biblioteket, fast det krävdes ett fjärrlån.

Vackra bilder, trevlig text - och intressant. Kanske blir det att jag köper den. Och jag vill absolut prova att odla gråärter!

Naturstudier

Det har regnat mycket det senaste dagarna och det är jag glad för. Härom dagen fick jag se något jag först inte kunde identifiera, det såg ut som ett väldigt konstigt djur. Sedan förstod jag ju att det inte var ett, utan två djur blicken fallit på.

Så nu vet jag hur daggmaskar förökar sig.

Trädgården idag

Nu verkar nattemperaturerna stiga, från i morgon vågar jag nog låta tomater och paprika stå i växthuset. Så nu planterar jag över det som stod i småkrukor i sina slutgiltiga kärl. Jag blir nog inte klar idag, men jag kan ju göra så mycket jag hinner.

Jag ligger efter med frösådden, kombinationen av sen påsk, kallt väder och brist på orka ligger bakom. Men lite av det jag sådde i mars grodde och har nu börjat ge lite mat. Den starkt lila sellerikålen är fantastiskt vacker, tycker jag.

Gul och röd lök satte jag för ett par veckor sedan och den har börjat titta upp, liksom dillen.

Varje år är det alltid spännande att se vad som  kommer att odlas på fältet jag ser från huset. I år är det raps som gläder mig med sin intensiva färg. Det odlas överhuvudtaget mycket raps här och det är helt fantastiskt med alla de gula fälten. Men glädjen över skönheten är inte odelad. Numera vet jag att de stora monokulturerna bidrar till minskningen av pollinerare. En kort period finns det mat i överflöd, men sedan blir det svårt för bin och humlor att hitta föda. 

Om jag fick drömma lite, skulle jag önska att man sådde blandade blommor i stråk mellan åkrarna, sådant som blommar från tidig vår till sen höst. Det borde väl hjälpa en del i alla fall?

Treblad

Nu har jag planterat trebladet jag köpte på konstrundan. Jag nöjde mig med en planta, för den var rätt dyr. De sprider sig med jordstammar, precis som vitsippor, så jag hoppas att jag ska ha fler om några år. Men de vissnar också ned helt när säsongen är slut, och kan vara borta något år som nyplanterade om jag fattat rätt. Så det gäller att jag inte rensar bort den nästa år.

De vill växa som vitsippan också, i vandrande skugga. Så jag röjde en ogräsbemängd liten rabatt under ett päronträd och en idegran. Den senare ansade jag lite, så att inte skuggan skulle bli för djup. Och så bättrade jag på jorden med torvrik köpejord och lite löv. Nu hoppas jag att den ska trivas, de kan vist vara lite knepiga.

Den fick sällskap av några degenererade penséer på rymmen som växte bland en massa ogräs jag ännu inte hunnit ta mig an.

Vakthållning

I morse blev jag varse att ett par duvor håller på att bygga bo bara ett par meter från terrassen på innergården. Av detta blev jag inte glad. Duvan är kanske den fågel i den svenska faunan som jag känner minst sympati för. Det eviga, enahanda lätet är otroligt tröttsamt och skitar ned gör de. Därför har jag tillbringat stora delar av eftermiddagen sittande på altanen med en bambukäpp intill mig. Inte för att göra fåglarna illa, så klart, men för att skrämma bort dem.

Efter ett tag fick jag syn på att en av duvorna satt i grannens ask och höll koll på sin boplats. Då insåg jag att här är det frågan om vem som är mest uthållig. Ett par gånger, när jag avlägsnat mig, har de rackarns duvorna varit där och byggt när jag återvände.

Kallt och ämligt är det, men jag har ändå haft det riktigt bra. Småfåglarna har varit ordentligt i gasen vid matarna, och till min glädje blir mina kära skator allt mindre rädda. Jag bestämde mig för att strö ut havregryn till dem. Försökte passa på när de var inom synhåll, för jag har lärt mig att kråkfåglar faktiskt kan känna igen mänskliga ansikten. Så jag tänker att om de ser mig strö ut mat, ska de bli ännu mer övertygade om att jag är vänligt sinnad.  Och de har faktiskt kommit på bara några meters avstånd och inte flugit sin kos när jag rört lite försiktigt på mig. De skator som kom hit tidigare, men som inte hade sitt revir här var otroligt skygga och försvann bara de anade att jag rörde mig inomhus.

Konstrunda

Jo, Syster Yster och jag var ju på konstrunda i lördags. Mycket fint av väldigt olika slag såg vi.

I den här mysiga stugan, som visade sig hysa en bastu, höll en biologen, forskaren och amatörfotografen Harald Cederlund till.

Han visade bland annat extrema och knivskarpa foton av mossor och lavar. Här kan man se hans fotografier. Det var helt fantastiskt!

Ett charmigt litet dass i keramik och ett häftigt djur av okänd art stötte vi också på.

En tavla av Maria Genborg fick följa med hem. Jag har två tavlor av henne tidigare och tycker mycket om dem. Den här såg jag direkt var den skulle passa och den var inte så dyr.

Sista stoppet gjorde vi på ett ställe som heter Perenner på bakgården. Där hängde tavlor i ett växthus, men det var inte de som blev behållningen, utan alla fantastiska växter. En del av dem hade jag inte ens hört talas om, som till exempel den här, ett treblad. De finns av många sorter, jag vet inte exakt vilken det är. Tyvärr syns det inte så bra hur häftig den är.

Här - och på ett annat ställe - köpte jag lite plantor som jag nu har börjat plantera ut i trädgården.

Fast idag har det varit kallt, blåsigt och regnigt, så det fick bli en innedag. Det är bra att vi får regn, det behövs verkligen, men några grader varmare och mindre blåst skulle jag vilja ha nu, för det är så mycket att göra ute.

Uppäten

Nu är första gurkan skördad och uppäten. Jag fick hjälp av Syster Yster som var här för en heldag på Norra Vätterns konstrunda. Det var en jättefin dag, men det får jag skriva om i morgon eller så, för idag är jag trött och ska bara ta det lugnt.

Nytt redskap och regn

I går invigde jag ett nytt trädgårdsredskap, en skära. Jag köpte den mest för att använda när det är dags att slå ängen. Någon lie äger jag inte och saxen jag använt är rätt jobbig att att arbeta med. Min händer är små, så alla verktyg med skänklar brukar vara obekväma att använda längre stunder.

Men skäran går ju att använda till annat också och igår gav jag mig på kirskålen. Det gick snabbt och bra, men jag lärde mig den hårda vägen att man bör ha handskar, annars kan blodvite uppstå. Som tur är blev det bara ett litet pyttesår.

I natt har det kommit elva välsignade millimeter regn. Under hela april fick vi bara två. Och mer verkar det komma den närmsta tiodagarsperioden. Men nattemperaturen kommer också att snudda vid nollan, så nu blir det till att plocka in plantor som annars stått ute dygnet runt den senaste tiden.