Råkglädje

Jag gillar fåglar, som ni som följer mig vet. Ett särskilt gott öga har jag till kråkfåglar, och bland kråkfåglarna kommer råkan på tredje plats efter korp och skata. Det finns gott om råkor inne i stan - och ännu mer gott om människor som inget hellre vill än att få bort dem. Man får vara lite försiktig med att tala om att man gillar dem... ;-)

Då och då har de visat sig här ute hos mig, men de har inte stannat mer än några dagar. Men härom dagen fick jag se en komma flygande med en kvist i näbben och när jag senare tittade upp mot grannens höga bok, fick jag se att där var två par som byggde bo för allt var tygen höll. Nu tror jag dessutom att det är fler på gång, de gillar ju att bo i kolonier.

Jag är glad som en lärka, sitter på första parkett på min terrass och studerar dem. Vad grannarna tycker vet jag inte, men jag misstänker att de är något mindre entusiastiska. Som tur är, står boken vid tomtgränsen i den del av trädgården de aldrig direkt vistas i. Hoppas att de nya hyresgästerna kan få bo kvar i lugn och ro.

(Själv har jag fullt sjå med att försöka jaga bort ett duvpar som bygger bo i en cypress vid lilla terrassen. Duvkutter är fasligt enahanda och irriterande på tid och längd och inte vill jag att de ska skita ner mina trädgårdsmöbler som står bara en meter från där de bygger.)

Blåsippor och service

2014, mitt andra år som husägare, hittade jag en liten förskrämd blåsippsplanta som kämpade mot ogräs och sly i mörkret under min hemlockgran. Jag skrev om det på gamla bloggen.

År för år har sippan växt sig starkare och i år står där faktiskt en ny liten planta intill. Den syns i bildens nederkant. Kanske kan jag få en hel liten koloni av blåsippor en dag.

Vädret är ljuvligt och idag gräver jag om i komposten. Förkylningen vägrar ge sig. I dag är jag i det där besvärliga läget när jag inte riktig vet om jag är symtomfri eller ej. Så jag håller mig fortsatt isolerad och har precis fått en leverans mat från grannbyn. Pratade med en vän utanför Stockholm i går som berättade att nu är leveranstiden två veckor hos henne. Här tog det väl en halvtimma innan varorna kom.

Härom dagen ringde jag biblioteket och bad dem hålla de fyra böcker jag reserverat och som nu väntade på mig. Då fick jag frågan om jag inte hellre ville att de körde ut böckerna till mig. De kunde komma nästa dag. Jag säger det igen: servicen på landet är bäst när det gäller.

Bäst när det gäller!

Grannen som lovat handla hos mig är själv sjuk och innan jag bad någon annan, tog jag en rövare i går och ringde till handlaren i grannbyn för att fråga om de kunde köra hem lite varor till mig. Visst kunde de det! Fast klockan var över fem kunde de leverera samma dag. Sedan väntade jag ändå över natten, eftersom en sak jag ville ha var slut men skulle komma in idag.

Nu är det levererat och inte tog de betalt för tjänsten heller, visade det sig när jag tittade på kvittot.

Senare i går kväll hörde jag av mig till en kusin i Stockholm för att höra hur det var. De mådde bra men höll sig isolerade. Nu skulle hon göra en matbeställning för att kunna få en leverans NÄSTA helg. Över en veckas leveranstid, alltså.

Normalt sett får man vara beredd på sämre service när man bor på landet, men när det verkligen gäller vinner vischan, verkar det som.

Papperspyssel i coronatider

Jag har varit snuvig i en vecka nu. Förmodligen är det bara en vanlig förkylning, men jag håller mig ändå på hemmaplan så som vi ombeds göra. En snäll granne har hjälpt mig att handla det lilla jag behövt i form av färskvaror, annars klarar jag mig bra.

För att fördriva tiden, har jag ägnat mig åt att göra askar i origami, eftersom jag är i behov av lite smålådor för förvaring. Jag började med att öva mig på en hög gamla räkningar som skulle slängas. En del av de askarna blev faktiskt bra nog att användas.

Sedan övergick jag till obegagnat papper, samt en tapetrulle jag köpt på loppis någon gång men inte gjort något av. Tapeten blev smålådor till mitt nattygsbord. Tänk, så skönt att slippa ha allt i en enda röra!

Därefter tog jag tag i att klä ett par wellpapplådor med tapet. Lådorna var rätt fula och dessutom lite tilltufsade, men perfekta i storlek till mina garderober. Nu ser de bättre ut och är betydligt mer stabila.

Nu ska jag bara bestämma mig för vad jag ska fylla dem med. Det kanske blir lite omstruktureringar i skåpen.