Råkglädje

Jag gillar fåglar, som ni som följer mig vet. Ett särskilt gott öga har jag till kråkfåglar, och bland kråkfåglarna kommer råkan på tredje plats efter korp och skata. Det finns gott om råkor inne i stan - och ännu mer gott om människor som inget hellre vill än att få bort dem. Man får vara lite försiktig med att tala om att man gillar dem... ;-)

Då och då har de visat sig här ute hos mig, men de har inte stannat mer än några dagar. Men härom dagen fick jag se en komma flygande med en kvist i näbben och när jag senare tittade upp mot grannens höga bok, fick jag se att där var två par som byggde bo för allt var tygen höll. Nu tror jag dessutom att det är fler på gång, de gillar ju att bo i kolonier.

Jag är glad som en lärka, sitter på första parkett på min terrass och studerar dem. Vad grannarna tycker vet jag inte, men jag misstänker att de är något mindre entusiastiska. Som tur är, står boken vid tomtgränsen i den del av trädgården de aldrig direkt vistas i. Hoppas att de nya hyresgästerna kan få bo kvar i lugn och ro.

(Själv har jag fullt sjå med att försöka jaga bort ett duvpar som bygger bo i en cypress vid lilla terrassen. Duvkutter är fasligt enahanda och irriterande på tid och längd och inte vill jag att de ska skita ner mina trädgårdsmöbler som står bara en meter från där de bygger.)