Tomater

Idag har jag skördat och ätit mina tre första tomater. Det är körsbärstomaten Vilma, en god liten en som jag odlat varje år sedan jag köpte huset.

Det finns så många olika tomatsorter, men jag håller mig väldigt mycket till samma, provar någon enstaka ny sort då och då. Jag är inte så kitslig när det gäller tomater, ingen sådan där finsmakare som uttalar sig lyriskt om olika sorter och deras karaktärer. Kanske beror det på att jag inte tycker om råa tomater utan alltid äter dem tillagade. Hur som helst, ser jag ingen anledning att prova för mycket, utan använder mest egna fröer, både för att det är roligt och med tanke på ekonomin. Och då blir ju sorterna de samma.

Hoppas lite på att någon spännande korsning ska uppstå någon gång, men hittills har jag väntat förgäves.

Att riva ett hus

Inom synhåll från mig har det stått ett obebott hus, som har blivit allt mer förfallet. När jag flyttade hit, var det väl mest att det såg allmänt skruttigt ut. Sedan har fönsterrutor gått sönder, eternitplattor ramlat ned och taket rasat in på ett par ställen.

Under eterniten kom det fram faluröd panel, så jag förstod att det ganska fula huset ursprungligen varit riktigt fint.

Under ett par månaders tid har eterniten plockats ned, liksom takpannorna. Och idag revs huset under brak och knak.

Det är bra när hus bortom all räddning rivs förstås. Men det är också lite sorgligt och vemodigt. Jag har stått där och tänkt på hur mycket fortare det går att rasera än att bygga upp. Och så har jag funderat över vilka som kan ha bott där en gång och hur deras liv såg ut. Jag vet inte hur gammalt huset var, men det byggdes i alla fall i en tid väldigt olik vår.

Rosenfröjd

Mor Kristins böna

Jag hittade en bra plats till Mor Kristins böna, nära husfasaden i sydost. Mycket sol och väl skyddat från vind är där. Jag sådde bara tio av bönorna, för jag ville inte göra mig av med för många innan jag säkrat eget utsäde. Fem grodde, inte så mycket, men från nästa år ska jag våga så mer.

En trasig trädgårdskorg får göra tjänst som kruka till tre gurkplantor och där växer också en squash som är liten och ynklig. Egentligen hade jag tänkt slänga den, men eftersom det finns plats så kan jag ju ge den en chans.

Nu hoppas jag bara att jorden ska falla bönorna i smaken. Jag är lite tveksam, men hoppas på det bästa. Än så länge verkar de trivas. En bra sak är i alla fall att den lite kala ytan knappast lockar sniglar. Har förresten haft förvånansvärt få av dem i år. Antar att förr årets torka gav dem en ordentlig knäck.

Naturens skönhet

I går kväll kom det en lätt och kort regnskur, som lyckades skapa den vackraste regnbåge jag sett på många år. En lång stund var den en full halvcirkel och dessutom dubbel. Korten gör den inte på långt när rättvisa, men blev rätt bra ändå.

Glad midsommar!

Jag vill önska alla en glad midsommar med bilder från örtagården. Där börjar bli riktigt fint nu, även om det som ska bli gräs mellan bäddarna ännu mest består av jord och ogräs.

Det var länge sen nu

Efter en stickkträff med en vän i mellandagarna försvann min sticklust helt. Jag förstår det inte, även om jag kan ana bidragande orsaker.

Men i förra veckan var Syster Yster och Kusin Vitamin här på besök ett par dagar och då åkte vi bland annat till Hunnevad Hantverk. Där hittade Syster Yster ett sockgarn med vattenmelonrandning som hon blev väldigt förtjust i och eftersom hon inte stickar sockor själv, lovade jag att göra henne ett par.

Så nu är jag igång igen och det är faktiskt roligt, även om sommaren inte är min bästa sticktid. Men lite hinner man trots trädgårdsarbetet.

(Jo då, jag köpte ett nystan till mig själv också. Och ett med fina äppelfärger, jag behöver fylla på lite i strumplådan. Garnet är Schachenmayr Regia Cotton Color Tutti Frutti II i bomull, polyamid och polyester. Sommartid kan det vara skönt med annat än ull.)

En lördag i juni

Första jordgubben är skördad och avnjuten. Den var god, inte riktigt så söt som barndomens men annars smakade den som den skulle. Sorten heter Rumba.

Den här helgen pågår Vätternrundan och bara tre mil från starten kör deltagarna förbi alldeles utanför mig. Det ligger ett hus emellan, så jag kan inte se dem från tomten, men flyttar jag mig bara tjugo, trettio meter sidledes längs min lilla väg, kommer jag så här nära.

I går kväll gick jag för första gången ut till vägen för att heja på. Det var en sådan underbar kväll, så jag ville inte gå in. Det var faktiskt kul. De flesta verkade avslappnade och många tog sig tid att vinka tillbaka och ropa hej. Roligast var det kanske med mannen som körde en vanlig hederlig postcykel, På hyllan där brevväskan en gång stod, hade han en plastback med sina grejer i. Hoppas det gick bra för honom.

På väg tillbaka gjorde jag sällskap med grannarna och fick följa med och titta på deras alldeles nyinskaffade höns. De satt på en pinne i huset och halvsov, alla utom en som låg i ett rede och plirade på  mig med pigga ögon. Tror det är höns som kommer att få det bra. :-)

Döende träd

Vi har almsjuka här på trakten. Förra året drabbades grannens alm. Och den sprider sig. I förrgår fick jag syn på att en alm som växt sig stor mitt i min tallhäck är drabbad. Den hade jag ändå tänkt såga ner, så det gör ju inte så mycket. Men igår upptäckte jag att också almhäcken mellan mig och grannen är smittad. Det är tråkigare, men väntat.

Det ser så oskyldigt ut allra först, lite nedfallna blad på marken, några bruna hoprullade blad ytterst på grenspetsarna. Men det kan gå fort. Grannens enorma alm såg helt frisk ut i lövsprickningen förra året om jag minns rätt. Nu är den död.

Rodnande gubbe och okänd buske

Nu börjar min första jordgubbe bli röd. Ser fram mot att få smaka, det borde inte dröja så länge nu. Om bara sniglarna inte ställer till det, förstås. Men de har ju så mycket annat att äta, de behöver väl inte ge sig på just den.

Sedan undrar jag om någon vet vad det här är för buske. Jag gick förbi den inne i Vadstena härom dagen och tyckte den var så fin, men jag känner inte alls igen den.

Gullregnens månad

Jag tror jag har nämnt förut att i min tallhäck växte en buske som jag utan framgång försökte ta död på medelst nedklippning. Detta pågick tills min moster var på besök och sa när hon fick se den att jag visst hade ett gullregn. Jag kände inte igen den på bladen, och gav den ju aldrig en chans att blomma, så jag hade ingen aning om att det var det det var.

Jag älskar gullregn och inga barn som kan få för sig att äta av den har jag, så nu blev taktiken en annan. Jag fortsatte klippa de grenar som gav sig för långt ut över gräsmattan, men lät den i övrigt växa fritt. I år blommar den för förstagången riktigt ordentligt och det är så fint med kvistarna som letat sig in mellan tallens grenar och förvandlar det lite dysta och taggiga till något ljuvt och vackert.

För andra dagen i rad ligger temperaturen på runt trettio grader. Det är inte skönt! Jag vattnade och rensade lite ogräs tidigt i morse, sedan har jag mest hållit mig inne. Men jag tog en liten tur till affären för att inhandla grädde och glass. När jag såg Aftonbladets löpsedel som slog upp temperaturen som något fantastiskt att glädja sig och jubla åt, skakade jag bara på huvudet. Sommar och sol är trevligt så klart, men lagom är bäst. Det trodde jag att alla fattade förra sommaren.

Mor Kristins kokböna

Förra året fick jag en påse med kokbönan Mor Kristin av Fale Artut, som jag skrev om här. Nu är några av dem sådda och den första har kommit upp.

Jag får ha dem i kruka ett tag. Sniglarna är väldigt förtjusta i bönor, så de får växa till sig en liten aning innan jag planterar ut dem. Nu är bara frågan var jag ska sätta dem, det börjar bli ont om plats i odlingarna. Nåja, det ska nog ordna sig. I värsta fall får jag väl göra i ordning en ny odlingsyta, det krävs inte så stor plats.

Konstig fågel

Jag har satt en skål med solrosfrö på marken nära skatboet, för att även skatorna ska få sin släng av sleven. Mina fågelmatare har ju skyddsburar som bara tillåter småfåglarna att komma åt maten.

Nu har det dykt upp några väldigt konstiga fåglar, som sätter i sig frö med god aptit. De är så klart hjärtligt välkomna.

Ärter och annat

Idag har det varit varmt, hela tjugoåtta grader, och jag har i sakta mak arbetat i trädgården. Äntligen blev ärterna sådda. Och bland dem några jämtländska gråärter som snälla Fale skickade till mig.

De är ganska långt mellan raderna och i några av mellanrummen har jag sått sallad och rädisor. Jag tänkte att jag ska bli lite bättre på samplantering i år.

Jag provade också att så några av de stora gråärterna jag köpte för att äta. De får växa tillsammans med två squashplantor. Ärter och squash trivs tydligen bra ihop. Tyvärr fick jag inte till något tillräckligt högt för dem att klättra på. Men jag läste om någon som provade att toppa gråärter när de blev för höga och det hade gått bra, så det kan jag ju också testa.

Rhododendronen blommar som bäst just nu. till höger på bilden syns den blivande ängen. Den mår inte så bra just nu, den har blivit fullständigt invaderad av prästkragar som kvävt det mesta av ängsblommorna jag sådde. Jag får göra som i visan och börja om från början.

Lite annat smått och gott har också hunnits med. Skönt att få så mycket gjort, nu känns det inte som om jag ligger så långt efter längre.