Idag damp kassen ner i brevlådan, och den var minsann värd att vänta på! Jag kan sy, men det är inte riktigt min grej, så jag lägger oftast inte ner större jobb på mina alster än nödvändigt. Så den enda tygkasse jag sytt i vuxen ålder gjorde jag av en enfärgad bit linnetyg, antagligen överbliven från något tidigare projekt, och sydde ihop den utan mer jobb än absolut nödvändigt.
Fale är uppenbarligen mer kreativ i sin sömnad än jag. Här finns både lappteknik och en påsydd spets. Och stor och rymlig är den. Den blir utmärkt, både för att handla och annat.
Till och med märkt, är den. Jag är omåttligt förtjust i namnet/uttrycket Fale Artut, som förklaras på hennes blogg, så det var lite extra roligt.
Som en extra överraskning fick jag en liten påse kokbönor av sorten "Mor Kristin". Namnet fick mig att ana något slags historia, så jag googlade och fann bland annat den här informationen.
Förutom att jag tycker att sådant är kul att få veta så där i största allmänhet, så ligger Kisa där hon bodde bara tio mil från mig och vårterminen 2012 när jag veckopendlade mellan Gamleby folkhögskola och mitt nyinköpta hus, gick vägen rakt genom centrala Kisa. Där fanns ett konditori som såg så mysigt ut, men jag gav mig aldrig tid att stanna och fika. Då ville jag tillbringa varenda minut jag kunde i huset, men nu kan jag ångra det lite.
Bönorna ska jag lägga över i en av mina hemmagjorda fröpåsar, för jag tror de mår bättre i papper än i plast, och så ska jag så dem nästa år och hoppas på en bra skörd.
Tack, snälla Fale!
2 kommentarer:
Se,det var en fin vinst! Både kasse och bönor. Berättelsen om bönorna påminde om något jag läst tidigare om någon böna som gått i arv i USA...måste nog googla!
Det var rolig läsning!!!
Tack för ditt tålamod och de skrivna orden!
Skicka en kommentar