Kockums

Minns ni hinken och handfatet från Kockums som jag köpte i somras? Ända sedan jag var barn har jag tyckt så mycket om deras emaljerade produkter och jag tänkte då i somras att det är bra synd att de inte tillverkas längre.

Så gissa om mina ögon blev stora i går, när jag klev in i en av mina favoritaffärer i Vadstena och hittade en hel hylla med sprillas nya emaljsaker från just Kockums.

När jag kom hem googlade jag och då visar det sig att de precis tagit upp tillverkningen igen, den här gången med ett större utbud av färger. Här finns deras hemsida.

Jag är kär! Allra mest i den lite bulliga grytan och den kombinerade ånginsatsen/durkslaget som passar till den. De är alldeles, alldeles ljuvliga. Jag kanske skulle ta och lätta lite på plånboken, jag har faktiskt presentpengar att ta av...

Nu haver jag handlat

Min favoritshop på nätet är nog Wexthuset. De har så mycket bra saker för odling där, som jag aldrig skulle få tag på annars.

Igår hämtade jag ett paket från dem. Det innehöll:

Växtlampan Orion. Den fästs med en klämma, så man behöver inte skruva och ha sig för att använda den. Den är så liten och lätt att den går att sätta på en blompinne av kraftigare sort, det har jag gjort i min basilika.

Den innehåller både rött, blått och vitt ljus och man kan skifta mellan dem enskilt eller i kombination. Det lär vara så att olika ljus är bäst beroende på om man vill att växter ska dra iväg på höjden, eller hålla sig låga och bli mer knubbiga. Hur mycket sanning det ligger i det, vet jag inte, men det kanske jag blir varse.

En hällpip med handtag och ett sprejmunstycke för PET-flaskor. Inte supernödvändigt, men praktiskt och de kostade inte så mycket.

Och så vad som visade sig vara min bästa ogräsrensate hittills. Ett tjockt och bra handtag och en böj på själva järnet som gör att man får kraft att komma ned ordentligt i backen och liksom lyfta ogräset underifrån. Jag är så glad att jag upptäckte den, den kommer att underlätta arbetet ordentligt.

Ett bra paket, med andra ord. 

Leabruten

Femton plusgrader och halvklart till mulet är nog det bästa trädgårdsarbetarväder man kan tänka sig. Därför har det blivit många timmar med sådant de sista dagarna.

Arbetet med örtagården är i princip klart efter att jag planterat vårlökar i några fyrkanter och kört ut varenda liten gnutta jord jag hade i komposten och det mesta av det i jordfabriken och brett ut det mellan lådorna. Igår kom det ett fint regn och då gick jag ut och sådde gräs. Jag hoppas det ska gro. Fröna var ett par år gamla, men det brukar inte vara något problem.

Tre av kvadraterna är helt tomma ännu, men ska fyllas till våren. I några kommer det också att finnas dubbla sorter. Det gäller dem med just vårlökar, som också kommer att fyllas med sådant som är vackert under sommaren.

Jag har också tömt alla krukor och amplar. Nu väntar de bara på en ordentlig rengöring.

Efter allt detta ovana arbete är jag ordentligt leabruten. Men i  dag har jag annat för mig, så då får min arma lekamen vila.

Inspirerande

Jag läser en så inspirerande bok just nu. Det här måste jag prova! I år kan det nog inte bli så mycket med det, jag har en hel del arbete kvar med örtagården som jag behöver koncentrera mig på. Dessutom är det lite sent på säsongen, vinterodling kräver förberedelser. Men nästa år måste jag absolut börja experimentera.

Hårda vindar

Det blåser ordentligt idag, upp till 21 sekundmeter i byarna enligt SMHI. Jag bestämde mig för att utsätta anorakken för ett eldprov och gick ut på promenad.

Jag vet ju att vadmal står emot vind bra, men det här överträffade mina förväntningar. Inte en endaste liten vindpust tog sig igenom, trots att blåsten ibland fick mig att vackla till där jag gick. Jag frös inte det minsta, trots att jag bara hade en bomullströja under.

Behöver jag säga att jag älskar min anorakk?

Chili

Min ofrivilligt odlade chilifrukter/starka paprikor är skördade allihop. Några ligger fortfarande och mognar, men de flesta är torkade och förvandlade till chiliflingor.

Jag hade tänkt mig chilipulver först. Men sedan läste jag att flingor både håller och smakar bättre. När man gör pulver, tappat de tydligen snabbt smaken och behåller bara hettan. Och den är ju vad jag minst av allt är ute efter.

Det var ju tur att jag fick veta det. Det tog lång tid bara att göra flingor, hade jag försökt finfördela dem till pulver är frågan hur länge jag fått hålla på. Om mixern har en inbyggd säkring som jag misstänker, är det fullt möjligt att den löst ut.

Flingorna är lagda i burk och i går använde jag dem lite försiktigt i en tomatsoppa. Det blev inte så dumt. Jag kanske kan ha mer glädje av dem än vad jag trott.

Flätstickning

Flätor är något jag inte har gett mig på. Jag har provat, men trots att det inte är svårt och trots att jag tycker att det är snyggt, har något avhållit mig från att ge mig i kast med det på riktigt.

Men jag har haft det i tankarna ända sedan jag stickade en tröja med sadelärm för några år sedan. Konstruktionen av en sådan tröja gör att man kan lägga in en fläta på ärmen, som löper ända ifrån halsen.

Nu har jag till sist tagit tag i saken. Jag plockade fram några nystan av Järbos bomullsgarn 8/4 i en snygg vinröd färg. De har legat länge och väntat. Garnet är rätt tunt, jag stickar med min favoritgrovlek 3,0. Ingen snabbtröja med andra ord, men kanske kan den bli färdig till jul. Julrött passar jag inte i, men vinrött är ju också rött. :-)

Det ska bli en fläta mitt fram också. Både den och de på ärmarna ska få löpa ända ned genom resåren, som jag annars ska sticka med falska flätor. Så tänker jag i alla fall nu, men ändringar kan ske.

Jag gör en enkel fläta över åtta maskor, vill inte krångla till det med med mitt första riktiga flätförsök. Eftersom flätor drar ihop arbetet lite, ska jag nog göra tröjan lite vidare än enligt mönstret genom att lägga upp några extramaskor under ärmarna. Och mönstret? Ja det är som vanligt hämtat ur Ann Budds The Knitters Handy Book of Top-Down sweaters.

De båda sadlarna stickar jag på extra korta stickor av bambu. De är lite sträva och sitter bra på plats. Därför byter jag inte ut dem mot en tråd eller maskhållare i väntan på att maskorna ska användas.

Här har jag plockat upp i kanten på sadlarna och börjat stickat bakstycket. Det är ett merceriserat garn, ganska glatt med andra ord, och jag stickar med mina KnitPro Karbonz med metallspets. Det ger flyt åt stickningen, men det är lätt att det går lite för fort. De gröna markörerna sitter där jag lyckats göra fel och inte upptäckt det i tid. Jag kan fixa till det från baksidan sedan, men ska försöka vara lite mer noggrann i fortsättningen.

Sommartröja i september

Jag köpte ett garn på rea för några år sedan, bara för att det såg så somrigt ut i färgerna. Det är ett rätt tjockt bomullsgarn, ett sådant där som skiftar i tjocklek. Normala svenska somrar är den sortens tröjor rätt användbara, så jag påbörjade den i mitten av april i tanken att bli snabbt klar.

Sedan blev ju sommaren som den blev och insikten att den skulle vara alldeles för varm i kombination med att all arbetslust rann bort i hettan, gjorde att stickningen blev liggande.

Men nu är den klar och den kommer att funka bra på vinterhalvåret också, så klart.

Det är samma gamla mönster med set-in sleeve från The Knitters Handy Book of Top-Down Sweaters som jag så ofta använder. Garnet är Beachcomber från Sirdar och det har varit bra att sticka med.

Med ett så randigt garn som detta vill jag inte att kanterna ska sticka ut, men något måste man ju göra för att de inte ska rulla sig. Då brukar jag sticka en 3+1 resår, tre räta och en avig repeterat. Det ser nästan ut som rätstickning, men de aviga maskorna kommer ändå tillräckligt tätt för att kanterna ska hålla sig platta.

Magisk kvällshimmel

Röda solnedgångar ser man ju rätt ofta och vackra är de. Men i går kväll var himlen rent gul och inte bara precis runt solen, utan på ett mycket större område än så. Det är inte så ofta det händer,  och därför känns det nästan overkligt.

Det är svårt att fota, jag har inte alls fått till den rätta, starka och nästan klargula nyansen, men med hjälp av lite fantasi kan ni nog ana hur det såg ut.

Kål

Kållandet är årets riktiga sorgebarn. Nästan inget har jag fått skörda. Men nu när det var dags att riva upp plantorna, fanns det faktiskt lite broccoli att hämta. Inga sådana där knubbiga små buketter, utan rangliga saker som till viss del gått i blom. Men de går ju att äta ändå och det var inget fel på smaken.

Brysselkålen, som jag provade för första gången i år, ville däremot inte alls. Höst upp på stänglarna satt ett jättelikt huvud som inte knutit sig alls och längs stjälken ärtstora hårda huvuden som inte såg det minsta aptitliga ut. Det får bli ett nytt försök nästa år.

Slutskörd

Jag har börjat slutskörda grönsaker och rengöra krukor. Det är ovanligt tidigt, och det är skönt. Får det går en bit in i oktober, är det inte särskilt behagligt att hållas med vatten utomhus.

I år kommer jag inte att behöva bära in paprikaplantorna på natten, den extrema sommaren har gjort att de kommit så långt att jag kan plocka av frukterna och låta dem mogna färdigt inomhus, om de inte mognat klart ute. Och jag slipper att ha huset fullt med en massa gröna tomater som långsamt mognar och måste kollas och passas så att de inte blir dåliga.

I burkarna som står där och ser fula ut, ligger en del årets insamlade fröer i väntan på att hamna i påsar.

Auberginerna får jag sommaren till trots försöka mogna klart inomhus. I år odlar jag en stor sort, som mognat betydligt långsammare än lilla Slim Jim som jag haft tidigare. Tror jag ska återgå till den nästa år, inte bara för det utan också för att plantorna är så vackra. Har man dem ute, blir bladen så vackert lila. De är faktiskt värda att ha bara för den sakens skull, även om frukten inte blir klar.

Svampgurkan gav en enda frukt och den är inte heller klar. Det får nog vara slutexperimenterat med den nu.

Syn för sägen

Någonstans har jag läst eller hört att när det blir för varmt och torrt så tenderar morötter att anta mer fantasifulla former än annars. Det stämmer bra om man ska döma efter dem jag drog upp idag.

Glad-tavla

I helgen var det Vadstena konstrunda. Jag gillar konstrundor och det här är den jag gillar mest, eftersom den håller sig i centrala Vadstena. 50-talet konstnärer inom promenadavstånd, kan det bli bättre? Dessutom är det stor variation på teknikerna, måleri, foto, möbler, återbrukskonst, smycken, textil, skulptur - jag har säkert glömt något.

På ett av de första ställena jag besökte fanns en kvinna som hade skator i nästan alla sina tavlor. Oftast var de inte det centrala motivet, men fanns med som en del i bilden.

Ni som följer mig vet att jag är väldigt förtjust i kråkfåglar, så här blev jag kvar länge. Särskilt en av tavlorna följde mig i tankarna hela dagen eftersom jag blev så glad av den. Så när jag efter nästan sex timmar tittat mig igenom hela rundan, kämpade jag mig upp för de inte så gå-vänliga trapporna på slottet för att få en sista titt på den. Och så gick det som det gick, och den fick följa med mig hem. Den heter glädje, ett passande namn.

Den är är svår att fota. Eftersom den är glasad, blänker det om man tar till blixten eller placerar den i direkt ljus och därför är bilden inte av bästa kvalitet.

Ett annat verk som föll mig på läppen var en pentatyk (hurra, jag har lärt mig ett nytt ord!) av en fotograf som ibland bearbetat sina bilder kraftigt. Här blev jag stående så länge att konstnären till sist tog kontakt med mig och sa att det var roligt att se att jag tyckte om det. Bilderna var stora, väl över metern höga och föreställer popplar. Det gick att köpa dem styckevis, men det var massverkan som gjorde det. Fast de låg högt över min budget, så det var inte att tänka på. 

Tyvärr syns inte färgerna alls så bra. Jag har försökt bearbeta bilden, men jag skulle nog ha behövt ett dyrt köpeprogram för att lyckas väl. På riktigt var en del av färgerna nästa självlysande och det var riktigt häftigt.

En av de fina sakerna med den här rundan är också att man kommer in i en del konstnärers privata hem och husen i centrala Vadstena är gamla och charmiga och ofta med utsikt över taken. Skulle jag tvingas bo mitt i ett centrum, skulle jag välja en stad som den här.

Äppel-experiment

Jag har inga äppelträd, men en höst som denna är det inte svårt att få lite till skänks. Jag äter inte så mycket frukt, har det mer som godis, i efterrätter och som sötning i kaffebröd.

Till det sista provar jag nu att göra osötat äppelmos i ugnen. Jag delar äpplena i klyftor, så går det lite fortare och jag har chansen att plocka bort de största angreppen av mal. Sedan in i ugnen på en plåt i lagom temperatur tills de blivit mjuka. Därefter pressar jag det hela i potatispressen och klickar ut moset på en plåt. Den ställer jag i frysen för att sedan lägga moset i burkar. Det blir alltså styckfrysta äppelklickar som jag kan ta upp ett lagom antal av när jag ska baka.

Det här har jag inte provat tidigare, men det var riktigt smidigt. Jag ska göra lite mer en annan gång, men nu får det räcka för idag.

Trädgårdsgodis

I dag var jag och hämtade lite lökar som jag skickat efter. Några av dem ska jag peta ned i örtagården, resten på andra lämpliga platser. Men inte idag för kroppen är stel och ond efter gårdagens övningar. Jag får se hur det känns i morgon.

Arbetet i örtagården fortsätter

Idag till sist började jag plantera i örtagården. Det är mycket kvar än, men jag börjar i alla fall ana hur det kommer att se ut när det blir klart.

Jag har funderat mycket på hur jag skulle märka upp rutorna, etiketter i plast känns inte så kul och de i trä lever inte längre än en säsong. Ett tag var jag inne på att köpa gamla skedar på loppis och stansa dem. Men stansar kostar en slant och det verkar vara rätt mycket jobb med det. Sedan fick jag se en blid där någon helt enkelt skrivit med en vattenfast tuschpenna på stenar. Nästan gratis och snabbt och enkelt att göra, så den varianten fick det bli.

Nu ska jag plantera och så färdigt i rutorna, sedan kan jag fylla på med jord runtom och så gräs. Det går ju inte att göra så länge man springer omkring där.

Lyxpytt

Jag hittade en fjällig bläcksvamp på tomten och några fina morötter i landet. Inspirationen slog till och med hjälp av lite andra ingredienser fick det bli pyttipanna till middag. Sämre pytter har jag ätit.

Det har regnat största delen av dagen, så jag har mest hållit mig inomhus. Men jag hann i alla fall klippa gräsmattan på innergården innan regnet kom.

Höstblommor

Blommorna i morfarsurnan (som heter så för att morfar har gjort den) dog i sommarhettan och det kändes inte som om det var någon idé att köpa nya.

Men nu tyckte jag att det var dags, så i förra veckan satte jag dit lite höstlila blomsterfägring. Det är mycket finare än ett gäng vissnade penséer.

Sydväst

Jag har alltid gillat att vara ute i regn, men det som är jobbigt är det där med kapuschonger som döljer sikten.

Nu köpte jag ju bland annat en anorakk i somras och den bör stå emot regn bra, men har inget att dra över huvudet. Jag har också en cape som jag sydde i kläde för många år sedan och som funkar bra som regnplagg, men också där har man huvudet bart.

Därför började jag fundera över en bra lösning. Den var ju inte så svår att hitta, tvärt om är det väldigt märkligt att jag aldrig tänkt på att köpa en sydväst. På något vis har denna utmärkta huvudbonad i min värld varit så förknippad med sjömän och barn att jag aldrig slagits av tanken att vuxna människor på landbacken också kan bära dem. Ibland fungerar hjärnan inte alls!

Jag googlade, hittade både en modell och en butik som fått många goda omdömen och beställde en. Blixtsnabbt gick det att få den, och nu hoppas jag på en regnig höst, för den verkar riktigt, riktigt bra. Jag tvekade en del mellan att välja denna, som kostade en slant, och en billig variant för under hundralappen. Jag gjorde absolut rätt val.

Nästa steg i örtagården

Mamma och pappa har varit här ett par dagar och då fick jag hjälp med både tankearbete och det praktiska, så nu finns markbrädorna runt själva lådorna på plats. Det ser lite roligt ut i det här läget, som om allt svävar lite över marken. Men tanken är så klart att det ska fyllas på med jord. Brädorna är till för att gräset inte ska växa alldeles intill lådorna och när jag klipper gräset kör jag hjulen på brädorna. Brädan längs staketrabatten är kvar att lägga på plats, men det vet jag inte om jag hinner nu i veckan.

Min melon och fruktflugsodling

I går skördade jag min melon. Jag hade tänkt låta den vara ett tag till, men så fick jag se att det var skador på skalet, som skulle kunna släppa in sjukdomar och sådant. Så när jag kände hur starkt den luktade melon, tänkte jag att den nog var mogen.

Den var lite hård och smaklöst allra närmast skalet, men annars jättegod. Synd att det nog är den enda jag kommer att få. Kanske jag skulle försöka förodla några riktigt tidigt nästa år.

Det faller ner mängder av päron från mina två träd, som antingen är omogna eller övermogna. Ett par gråpäron har varit ätbara, det är allt. Resten får jag slänga på komposten, som just nu är förvandlad till ett paradis för fruktflugor. En och annan sprucken och möglig tomat hamnar där också, liksom sorgligt nog några paprikor. Tvestjärtarna gillar att bygga bo i dem och då blir de snabbt förstörda. Det gäller att vara lite med, så här i skördetider.

Karaktärslös

Första helgen i september sedan många år tillbaka pågår något som heter Östgötadagarna. Det är butiker, hembygdsgårdar, kyrkor, restauranger, caféer, handelsträdgårdar, lantbruk, med mera i hela Östergötland som har öppet. Specialaktiviteter pågår också, som mindre marknader med lokalt producerad mat och hantverk. Det är rätt mysigt att åka runt till ett par ställen om vädret är lämpligt.

Jag tog mig en liten tur i går, först till en minimarknad bara någon halvmil bort. Där bevisade jag för mig själv att jag helt saknar karaktär, genom att bryta mot mitt köpstopp på garn. Jag tog mig igenom hantverksdagarna i Hunnevad för tre veckor sedan med den äran, men nu gick det inte längre. Det var Rowans creative linen, som låg där och såg förföriskt ut. En av mina favorittröjor stickade jag i det garnet för några år sedan. Då kostade det 110 kronor hektot, nu är det uppe i drygt 130. Så när prislappen visade på 40 kronor, kunde jag inte stå emot.

Anledningen till det facila priset var att "min" gamla garnbutik som lade ned för några år sedan, men har fortsatt att sälja ut sitt lager på marknader, nu slår igen helt och hållet och vill göra sig av med så mycket som möjligt. Det fanns inte så många härvor av varje färg, men jag plockade ihop några som fungerar fint ihop. På vilket sätt jag ska kombinera dem får jag nog fundera på ett tag.