16 februari

Tog en tur i trädgården med kameran och kan konstatera att:

Den första låga irisen nu blommar ...

...  en krokus har en stor knopp ...

... den icke vinterhärdiga rosmarinen i örtagården blivit en stor buske som trivs utmärkt ...

... kärleksört och daggkåpa är ordentligt på gång.

Jag slits mellan behagliga vårkänslor och oron för klimatet. Det lutar mer och mer åt att vi inte kommer att få meteorologisk vinter alls den här säsongen. Det händer ju då och då i Skåne, men här uppe i Östergötland har jag aldrig hört talas om det. Visserligen värmer Vättern just här där jag bor, men ändå. 

Jag kikade i min väderdagbok igår och såg att vi bara haft sex (om jag minns rätt) dagar med en dygnsmedeltemperatur på under nollan och bara två av dem har legat i följd. Det krävs fem i rad för att det ska vara vinter. Och den närmaste tiodygnsprognosen förutspår inte mer än en enda snudd vid nollgradrersstrecket.

Ännu äldre maskin

När jag nu lyckades så bra med overlockmaskinen, fick jag mod att ta mig an trampsymaskinen som jag fick för fyra år sedan. Jag skrev om det på gamla bloggen.

Jag var lite rädd att drivremmen skulle vara murken, men det var inget fel alls på den. En annan farhåga var att oljan skulle ha stelnat. Mamma säger att maskinen inte har använts sedan 60-talet. Men det var ingen fara med det heller. Det enda problemet är att jag inte listat ut hur jag ska ändra pressarfotstrycket. Det står i instruktionsboken var man ska skruva. Men det går inte, skruven sitter som berget, trots smörjning. Vet inte om jag missuppfattat något. Jag får väl undvika riktigt tunna och riktigt tjocka tyger tills jag listat ut det.

Det är faktiskt roligare att sy på denna än min elektriska. Men den syr bara raksöm och den har ingen friarm. Så nu har jag alltså tre symaskiner som jag växlar mellan beroende på vad det är jag syr. 

Kul, det här!

Nyhet i maskinparken

För lite sedan hörde en god vän av sig och frågade om jag ville ha hennes overlockmaskin som hon inte använde. Så klart att jag sa ja!

Det är en Pfaff av äldre modell, men fullt funktionsduglig. Först var jag lite orolig att jag inte skulle kunna hantera den. Min enda erfarenhet av overlockmaskiner är från folkhögskolan och där var det alltid en massa krångel med dem. Fast det berodde nog mest på att inte alla i klassen höll sig till instruktionerna. Det verkar vara något slags allmänmänskligt beteende att ju fler man är som ska samsas om en sak, desto fler är det som inte riktigt tar sitt ansvar.

Hur som helst, när tråd var inköpt och instruktionsboken genomläst fick jag snabbt fart på den och den funkar jättebra. Och kul är den att använda. Den är ju bara till för kanter, så den vanliga maskinen behövs också förstås.

Än har jag bara gjort några mindre projekt, som den här korgen för att slänga trådar i när man syr. Det finns massor av varianter på nätet och jag valde en som jag sedan anpassade lite efter eget tycke. Den är riktigt praktisk.

Härdande hantering

Jag sådde årets paprikafröer för några veckor sedan. Idag får de sin första utevistelse i min lilla drivbänk placerad nära terrassväggen. Det blir bara en kort stund så här vid premiären, men med locket nedfällt tror jag att det ska gå bra. Till sällskap har de sticklingar av palettblad som jag planerar att plantera ut i några krukor i sommar, samt några rexbegoniasticklingar.

Det där med sticklingar är både roligt, billigt och bra för miljön och jag tänker försöka bli bättre på att föröka växter på det sättet med hjälp av boken Rötter, sticklingar & blad som jag köpte i somras.