Hur kunde jag?

I tisdags såg jag årets första humla. Hur kunde jag glömma att berätta det?

Det fick mig att ta mig själv i kragen och köpa ett par terrakottakrukor som jag ska göra humlebon av när bara marken blivit mjuk nog att gräva i. Om jag kommer att lyckas med att locka till mig några humlor återstår att se, men man kan ju alltid försöka. För några år sedan hade jag faktiskt ett bo i en av mina fågelholkar och där får de gärna slå sig ned igen.

Humlan jag såg är jag lite orolig för, det finns inte särskilt mycket mat än. Hoppas den klarar sig!

Solig morgon

Idag tog jag en promenad redan vid halvniotiden. Det var bara knappt fem grader och blåste lite snålt. Men det fanns en värme i solen, himlen var klarblå ovan ett tunt soldis, fåglarna kvittrade och alla de höstsådda åkrarna var vackert vårgröna. Ibland önskar jag verkligen att det fanns någonstans att sätta sig på min lilla promenadrunda, då skulle jag ha tagit med mig lite kaffe att dricka medan jag njöt av de första riktiga vårkänslorna.

När jag gick förbi huset där trähantverkarna jag mötte på kyndelsmässomarknaden bor, tog jag kort på deras vackra fönster med karvsnitt ovanför. Det har jag velat göra så länge, men jag tycker inte att man kan fota främmande människors hus bara så där. Därför nämnde jag det för dem i hopp om att de skulle ge mig klartecken, och det gjorde de. 

Jag tycker att det är så fint, och njuter av det varje gång jag går förbi.

Ateljén är som ny

Nu har jag så gott som uppnått ett delmål i mitt projekt för 2019. Jag är inte helt klar än, men på det stor hela taget är ateljén rensad och städad. Alla saker som legat på arbetsbordet i väntan på att åtgärdas har nu fått flytta in i de skåp som fått plats över när jag rensat ut saker.

Symaskinsbordet vid sidan om var också rätt överöst med grejer, mest småpryttlar som blivit liggande i väntan på att få komma till sina rätta platser. Skåpet som står på det ska upp på väggen med tiden, men först ska färgen putsas bort, så att det återfår sin ursprungliga trävita färg. Jag har börjat gå över det med sandpapper, men det kommer att ta sin tid och det får ske dagar när det går bra att vara utomhus, för det dammar något förskräckligt.

Genialt, på min ära!

Inför mitt rensnings- och organiseringsprojekt har jag leta lite inspiration på nätet. Jag är egentligen rätt bra på sånt här, så jag har inget behov att köpa hela koncept rakt av. Men bra tips är ju aldrig i vägen, det finns alltid något nytt att lära.

Ett namn jag snabbt stötte på var Marie Kondo, en japansk städguru som tydligen är riktigt het just nu. Av henne lärde jag mig ett nytt sätt att vika kläder som är fullständigt lysande. Jag kan väl inte påstå  att jag är riktigt så ömsint mot mina kläder som hon, men själva vikningsmetoden har förvandlat mina oöverblickbara klädhyllor och socklådan något helt annat. Mindre plats tar det också, som grädde på moset.

(Jag vill bara inflika att jag aldrig bara slängt in kläderna i garderoben. De har legat snyggt vikta, men i högar på varandra, så där som de "ska".)

Eftersom jag har tjocka, hemstickade kläder, får jag anpassa metoden lite, särskilt med sjalarna, som ibland har rätt konstiga former. Men det är inget problem.

För två år sedan insåg jag frampå höstkanten att jag inte hade använt en av mina favortitoppar på hela sommaren, eftersom den hamnat längs ned i en hög så att jag aldrig fick ögonen på den. Det kommer inte att hända igen!

Jag undrar om det här är Maries eget påhitt, eller om det helt enkelt är så japanerna gör. De är ju bra på det där med att vika i största allmänhet. Origami, fantastiska presentinslagningar och brevpapper som viks så att de blir sitt eget kuvert verkar vara en viktig och levande del av den japanska traditionen.

Vårsysslor

I onsdags sådde jag tomater, kapkrusbär, purjo, petunia och mycket, mycket mer. Jag har investerat i några pluggbrätten, för att få plats med allt på lite mindre yta än med de vanliga småkrukorna. De kommer att behövas vid omskolning, så klart, men det dröjer i alla fall lite längre innan jag blir fullkomligt översvämmad av småplantor.

Tills det börjar gro, får det stå i badrummet, där temperaturen är lite högre än i övriga huset. Men plats är det lite snålt om. Tur att en del av sådden finns i lådor med lock, så att jag kan stapla dem på varandra.

Vårvädret här avbröts förresten av att kung Bore gjorde en framryckning. Plötsligt var världen snötäckt igen och natten till igår hade vi tio minusgrader. Men det var tillfälligt, temperaturen har vänt uppåt igen och nu är det mest plusgrader i sikte enligt SMHI. 

Lampskärm

Ända sedan jag såg några lampskärmar virade med garn för ett antal år sedan, har jag velat testa. Så jag har letat på vartenda loppis jag varit på, utan att hitta någon som skulle fungera. Dels måste storleken stämma med någon av mina lampfötter, så klart. Men det måste också vara en sådan där skärm med en stomme där de båda ringarna sitter ihop med stag och det är förvånansvärt många skärmar idag där ringarna i stället är fastsatta i någon form av styvt material, så att man bara får två lösa ringar om man tar bort själva skärmen.

I förra veckan hittade jag så en lämplig skärm för några tior, om än inte begagnad. Så nu har jag börjat linda. Det är pilligt, men inte svårt. Ett problem är att den är konisk, så om jag bara lindar på rakt av, kommer det inte att gå jämnt upp på de båda ringarna. Jag provar att göra ett extra varv på den stora ringen varannan gång och hoppas att det ska bli lagom.

Skärmen ska vara i köket och där vill jag ha ett neutralt ljus, så jag använder vitt garn. Fast jag randar med lime, som är min temafärg i köket.

Innan jag började provade jag att sätta skärmen på lampfoten, bara för att vara säker på att det skulle bli bra. Det blev det inte! Innerringen som ska sättas på foten är placerad så högt att Led-lampan kommer att sticka upp ovanför kanten. Jag kliade mig i huvudet och funderade på hur i all sin dar det var tänkt att fungera, tills tanken slog mig att den här skärmen nog ska placeras "upp-och-ned". Och varför inte? Det är inte så fönsterlampor brukar se ut, men det finns ju ingen lag mot det. ;-)

Rosor

Jag hade kvar fröer från rosorna jag sådde förra året och dem petade jag ner i små krukor för någon månad sedan. Nu har jag tre små rosor på gång och jag är nästan lika förundrad som i fjol över att det faktiskt fungerar.

Möjligen ett misslyckat experiment

Jag vet inte om jag nämnt det, men jag odlade djungelgurka i somras och eftersom de har rotknölar bestämde jag mig för att prova att stoppa ner ett par i en kruka och ta in.

Knölarna låg liksom i olika nivåer och det var bara den översta, den som själva plantan kom fram ur, som det blev något med. Men den växte desto bättre och var riktigt grön och fin.

Men nu ser den rätt skruttig ut, bladen vissnar och faller av. Frågan är bara om om den mår dåligt, eller om det är ett helt naturligt beteende. Det är väl rimligt att tänka sig att den i vilt tillstånd slingrar sig upp genom ganska tät vegetation och då är det kanske en fördel att efter hand  göra sig av med bladen längs ner, dit solen inte når. Nu, under växtlampan som bara belyser toppen, kanske den helt enkelt beter sig precis på samma sätt. Den skjuter iväg långa rankor, och det borde vara en indikation på att den ändå mår rätt okej, tycker jag.

Det ska bli spännande att se om det börjar utvecklas blad nertill när vårsolen sätter igång att lysa på den. Och så om den kommer att utveckla blommor, förstås.

Doften av gurka

I går omskolade jag mina fyra gurkplantor för första gången. Det är så trevligt att se dem stå där på fönsterbrädan, jag drömmer om kommande skördar och hoppas att inget ska gå fel.

Jag har odlat olika varianter av denna delikata grönsak i flera år, men aldrig tidigare har jag varit med om att det faktiskt luktar gurka om rötterna. Och det var ingen liten diskret doft det handlade om! Nu hoppas jag att det här är ett tecken på att frukten kommer att smaka ovanligt mycket.

Det som göms i snö...

Nu har mildväder, blåst och lite regn gjort slut på det mesta av snön. Jag tog en tur ut i trädgården och där i ett hörn invid husväggen stod de och nickade åt mig...

Saker jag hittat

Det dyker upp en del saker man glömt att man hade när man ger sig på att gå igenom skåp och lådor.

Jag hittade till exempel en mojäng jag hade på insidan av en garderobsdörr för länge sedan, att hänga skärp och lite annat på. Jag har gjort i ordning en ut-låda där jag lägger allt jag inte ska ha kvar för att senare sortera i släng - skänk - sälj. Jag var på väg dit med den, men sedan tog jag mig en tur i huset för att se om jag kunde ha användning för den på något sätt. Nu hänger den över elementet i badrummet och fungerar som en utmärkt torkställning för småtvätt.

Jag har rätt kallt i huset, så det torkar långsamt på vintern. Men i badrummet vill jag slippa frysa, så det här är det varmaste stället jag har i huset denna årstiden.

I en låda med allt det där som "blev över" och inte fick någon riktig plats när jag flyttade in, fann jag något som jag helt glömt bort. Jag tror att jag räddade det från att slängas när vi tömde vårt gamla släkthus för snart tjugo år sedan.

Det är en ask, ursprungligen för tobaksvaror av något slag, som är fylld med små glasrör. I rören ligger fröer av alla upptänkliga slag. I några ligger det två fröer och skramlar på botten, andra är mer välfyllda. Korkarna är märkta med siffror.

Det är runt sjuttio rör, men en del av numren är betydligt högre än så. Vissa av dem är skrivna med blyerts, andra med kulspets och vissa nummer återkommer två gånger.

Jag är så väldigt nyfiken på var de kommer ifrån. Min gissning är de ingått i två olika samlingar i någon skola eller museum för att visa hur olika fröer ser ut. Här finns sädeskorn, ärtor, bönor och annat sådant, så det verkar kunna ha med jordbruka att göra. I släkten finns bönder och en av mina farbröder var agronom.

De här små rören gör jag mig inte av med, fast de egentligen är helt onödiga. Kanske kommer jag någon gång att testa att så något från de rör som innehåller många frön, det vore kul att se om de har någon grobarhet kvar - och att se vad det blir. Synd att inte listorna som beskriver vad rören innehåller finns kvar!

Långtidsprojekt

Jag har tagit itu med ett jätteprojekt. Har tänkt på det ett år, men blev peppad när jag städade i pärmar och pappershögar på kontoret innan jul.

Det handlar om att rensa och organisera om i hela huset, inklusive garage/förråd. Jag är rätt ordningsam av mig, men det är ändå lite för mycket prylar och det leder till att det blir trångt och oreda i skåp och lådor.

Eftersom jag ska flytta om saker till nya platser för att få det lite mer logiskt, kan jag inte tömma och rensa ett ställe i taget. I stället får jag lov att gå runt på alla ställen och rensa ut det mest uppenbara, så att det blir hål till min rockad. Medan jag gör det, kollar jag innermått för att kunna skaffa lämpliga lådor att stoppa saker i.

Allt ska gås igenom har jag tänkt. Bara att bestämma sig för vilka tidningar som ska sparas och gå igenom resten för att riva ut enstaka sidor jag vill ha kvar kommer att ta massor av tid. Och i garaget och förrådet, där just nu totalt kaos råder, går det inte att jobba förrän det blir lite varmare. Så jag har bestämt mig för att det får ta ett år. Till nästa jul ska det vara klart. Det tror jag är gott om tid så jag behöver inte stressa, men jag vill ändå jobba på ordentligt nu innan våren kommer.

Det kommer att vara småstökigt ett tag, med högar av saker som ska gås igenom, men det får det vara värt. Det ska bli så skönt när det är gjort!

Hjälp för svaga ögon

För några veckor sedan blev jag så väldigt sugen på att brodera. Jag höll på mycket med det i min ungdom, men på senare år har det helt legat nere.

Jag har både linne, olika sorters broderigarn och gamla ofärdiga broderier i gömmorna, så det var bara att sätta igång. Trodde jag! Visserligen har jag splitter nya glasögon, men det hjälpte inte - mina ögon har uppenbarligen åldrats i takt med resten av mig och det fanns inte en chans att brodera på vanligt skollinne.

Men, men, det finns ju förstoringsglas för just sådana arbeten. Jag googlade, läste recensioner, jämförde priser och kliade mig i huvudet inför alla varianter. Bordsstativ, golvstativ eller ett att hänga runt halsen? Utan eller med lyse, och i det senare fallet LED-lampor eller lysrör? Sladd eller batteri? En rejäl lins eller en något mindre? Godtagbart pris? Det enda jag var säker på efter några dagars letande var att jag inte skulle kunna få alla mina önskemål uppfyllda.

Till sist vann en lampa från Bibbis Textil, där jag handlat en hel del de senaste åren. Det enda jag var lite tveksam till var att linsen bara är fem och en halv centimeter i diameter. Men efter att ha provat att sy några stygn under förstoringsglaset på min kompass, vilket är betydligt mindre än så, tyckte jag att fördelarna övervägde. Den är liten, hopfälld kan man till och med stoppa den i fickan. Den går på batterier så att man inte är beroende av kontakt. Den förstorar mer än flera av de andra alternativen jag tittade på. Den har LED-ljus med dagsljuskaraktär. Den hade massor av bra omdömen. Och den var billig.

Jag är väldigt nöjd. Det funkar bra att brodera under den och förstorar gör den minsann. Det var svårt att ta ett bra kort genom förstoringsglaset, men visst ser man skillnaden.

Den kommer att vara bra till annat också. Jag har redan använt den till att läsa liten text och egentligen skulle man kunna ta med den till affären för att läsa innehållsförteckningar med sådan där löjligt liten text. Jag tror också att den kommer att vara utmärk för att inspektera plantor i jakt på skadedjur när den tiden kommer.

Det var nog ett bra köp, det här.

Kyndelsmässomarknad och snöyra

Sedan några år tillbaka har den gamla seden med kyndelsmässomarknad tagits upp igen i Vadstena. Den är liten men trevlig, lite lokala hantverkare, en del mat, guidningar, öppna museer, möjligheten att köpa sig lite enkel mat eller fika. Och vädret var perfekt, runt nollan och mulet men med skiftningar i molntäcket. Vägen var saltad och helt bar, vilket jag var glad över, eftersom jag upptäckte när jag var framme att jag glömt plånboken och måste åka hem och hämta den. Suck!

 

Levande musik bjöds det också på, till exempel denne man som spelade medeltidsmusik på den mindre sorts säckpipa som förekommit mycket i den folkliga musiken tidigare. Ett instrument jag tycker mycket om.

Bland hantverkarna träffade jag ett par träsnidare som bor i min by. Jag har aldrig talat med dem, de har sin trädgård på baksidan av huset, och det har aldrig hampat sig så att de varit på framsidan när jag gått förbi. Men de var trevliga och de sa att jag gärna fick titta förbi framåt våren när de tar verkstaden i bruk, just nu är den för kall att jobba i. Jag köpte ett litet äppelskrott att lägga bestick på för att slippa kladda ner. Den var väl egentligen tänkt för smörknivar, men jag tänkte genast att den kan vara bra att vila slevar mot när man lagar mat.

Om väglaget var bra i går så hade det hänt saker under natten. Snö och vind i kombination fick mig att inse att det nog inte var lämpligt att ta ut bilen. Det är väldigt sällan jag inte åker till mässan en söndag, men så fick det bli idag.

Det visade sig att det var rätt tänkt, för en stund innan mässan började, ringde en av systrarna till min mobil för att höra om det var jag som satt fast i en driva på vägen. Jag kunde lugna henne på den punkten och hon skulle forska vidare i saken. Hoppas vem det nu är var inte behövde sitta fast så länge!

Egentligen hade jag tänkt gå ut och skotta. Men det är så skönt inne och temperaturen ska sjunka i natt, så snön kommer nog att vara lite lättare i morgon. Det tar jag som en god ursäkt att låta det vackra snötäcket ligga orört över natten.