måndag 18 mars 2019

Sorterar, sorterar, sorterar

Jag rensar och sorterar inte i någon särskild ordning, utan tar det lite som lusten faller på. Härom dagen föll min blick på ett par lådor med brev som jag bestämde mig för att ta mig an.

En del var redan snyggt lagda i buntar, men andra låg bara huller om buller. Så första momentet blev att lägga alla brev i högar. Det tog stora delar av vardagsrummet i anspråk.



Sedan lade jag varje hög i ett eller flera kuvert som jag namngav antingen efter avsändare eller utifrån en särskild händelse. Därefter fick de flytta tillbaka till lådorna igen. De är precis höga nog för att kunna ställa kuverten på högkant, upptäckte jag till min förtjusning.


Så småningom ska jag sortera breven i varje kuvert i datumordning, men det får bero för tillfället. När jag gör det vill jag ha tid att läsa igenom alla brev också. Det kanske kan bli ett lagom arbete sommardagar på terrassen.


söndag 17 mars 2019

Söndagsfynd

Idag bestämde jag mig för att ta en tur till min närmaste handelsträdgård och köpa någonting att sätta i urnan ute vid vägen. Den är inte rolig nu, med gamla vissna blomställningar. Det blev några penséer och pärlhyacinter som jag ska plantera en annan dag. Men jag hittade också en drivbänk i behändigt format, till halva priset, 110 kronor.

Den har jag nu skruvat ihop och satt invid söderväggen på terrassen. Inuti har jag lagt frigolitskivor för att isolera mot den kalla stenen. Där ska jag ha så många av mina småplantor som möjligt när vädret tillåter. Det blir en förfärlig massa turer till växthuset annars, och gräsmattan blir alldeles uppsliten.

Gurkorna är snudd på för stora. Nästa gång får de komma till växthuset i stället. Den första blomman har slagit ut. Jag vet inte om det här är en självpollinerande sort eller ej, så jag får väl hjälpa till med min pensel för säkerhets skull.


Morgonens och förmiddagens regn och rusk har gått över i klar väder. Jag får allt hålla ett öga på temperaturen, för det kan nog snabbt bli för tok för varmt när solen ligger på.

torsdag 14 mars 2019

Våren rycker fram

Nu har de första krokusarna tittat upp. De växer lite i skydd av en häck, har haft ett lövtäcke över sig och är en bra bit före sina släktingar i mer utsatt läge.




Julrosorna har blommat länge, men jag har inte tagit mig för att fota dem förut.


Gurkorna är inte så små längre och i går vågade jag ta ut dem på terrassen en liten stund. När jag satte ner dem, såg jag den första lilla gula knoppen. I år ska jag nog inte behöva vänta till i juli eller rent av augusti för att få smaka mina första gurkor.






onsdag 13 mars 2019

Sång och vårblommor

Sedan ett par veckor har kören bytt övningstid, så nu kan jag vara med igen. Underbart!

På väg dit i går, passerade jag munkträdgården där Vadstenas berömda klosterliljor växer, och de har stora knoppar. Ovanligt tidigt, känns det som. Blommorna är inte stora, som snödroppar bara, och området är avspärrat, så att alla besökare inte ska trampa ner blommorna. Inte lätt att ta kort, alltså, men man kan ana dem.


De är inte många än så länge. Om några veckor kommer det att vara ett vitt hav av blommor.

tisdag 12 mars 2019

Det där med träning

Träning har aldrig varit min grej. Att gå eller cykla för att faktiskt ta sig någonstans, stiga upp på en stol för att nå något högt upp eller krypa för att torka golvlister, sådant är helt okej. Men det där med att träna för att träna - nej tack.

Det har nog sin upprinnelse i skolgymnastiken. Redan på lågstadiet var jag den som blev sist vald i brännboll. Jag led inte av de egentligen, för det var inte ett utslag av mobbning eller utfrysning. Jag var helt enkelt rent objektivt urusel. Jag ville nog egentligen inte ens ha med mig själv i mitt lag, så jag förstod klasskompisarna rätt bra.

Det som däremot var jobbigt, var att jag var bollrädd. Vilket så klart förklarar att jag var dålig i både brännboll och andra bollsporter. Ett lysande undantag fanns så klart. I gränsbrännboll, där det gäller att inte bli träffad av bollen, var jag riktigt bra och blev tidigt vald.

Nu är det ju tyvärr så att man behöver röra på sig för att må bra. Därför har jag blivit så uppmuntrad av att läsa den här boken:





Den berättar om att det verkligen inte bara handlar om det man normalt tänker på när man talar om träning. Ny forskning visar på vikten av att röra sig ofta i vardagen. Småsaker som varken kräver ombyte, specialredskap eller särskilt mycket tid, gör stor skillnad. Några minuter här och där, att göra någonting varje halvtimma. Gå på stället, göra armhävningar mot en vägg, pressa armbågarna mot stolsryggen, ställa sig upp en stund när man läser, att ta för vana att gå upp och röra lite på sig i reklampausen när man ser på TV och annat sånt.

Det här känns ju faktiskt överkomligt. Och det verkar ockå logiskt. Det måste vara ungefär så de först människorna levde. Mycket lågfrekvent fysisk aktivitet, där man tämligen ofta böjde sig ner för att gräva upp lite rötter, sträckte sig för att nå en frukt, satt på huk för att röra i elden. Och så då och då snabba rusningar när man jagade ett djur - eller själv blev jagad.

Boken börjar med teori, enkel sådan, och slutar med konkreta förslag på övningar. Det här skulle jag nog kunna få till.

måndag 11 mars 2019

Växter till nytta och lyst

Mina tomatplantor har blivit långa och rangliga, trots tilläggsbelysning. Men med just tomater är det ingen fara. Eftersom de är ena riktiga hejare på att bilda rötter längs stammen, kan man helt enkelt plantera dem djupt vid omskolning. Så det har jag ägnat mig åt idag. Piplök och rosenstav fick också större krukor, när jag ändå var i farten. Och så nematodvattnade jag mot sorgmyggor, för nu börjar de bli lite väl många.



När jag gick runt med vattenkannan, fick jag se att en passionsblomma slagit ut. Jag har tittat till den då och då, för att kanske få chansen att iaktta skeendet, men den här gången hann jag alltså inte med. Nåja, den har många knoppar, så jag ska nog få till det.




söndag 10 mars 2019

Konstig söndag. Snufs och snörvel!

I torsdags blev jag förkyld. I går kände jag mig mycket bättre och på kvällen tänkte jag att efter en natts sömn skulle jag nog vara helt återställd.

Pyttsan! Det blev de eländiga virusen som återhämtade sig under natten, så nu mår jag sämre igen. Det är inte jättesynd om mig, det är en vanlig, hederlig bondförkylning, bara. Men jag fick inse att det nog inte vore en bra idé att åka till mässan, varken för min eller de andras skull. Man behöver ju inte smitta ner folk i onödan.

Så, för en gångs skull inget kyrkbesök en söndag. Läser och ser lite på TV, orkar inte så mycket mer. Men så kan det ju också få vara ibland.

Hoppas ni andra är friska och krya!