torsdag 21 juni 2018

Tur med vädret

Efter maten tittade jag med viss oro mot himmelen och undrade om jag skulle hinna med en liten promenad innan regnet kom. Jag chansade och klarade det med en kvart eller så till godo.

Med på turen tog jag kameran, så nu önskar jag Glad Midsommar med lite bilder tagna på själva sommarsolståndsdagen här i det fagra Östergyllen.










onsdag 20 juni 2018

Odlingsexperiment

I flera år har jag varit lite sugen på att prova att odla melon, men jag har inte så stora förhoppningar om att få mogna frukter utan ett större växthus än mitt, så jag har slagit det ut hågen. I år blev suget för stort, så jag köpte en påse frön.

Tre frön grodde och jag bestämde mig för att experimentera lite. Så jag planterade den ena på odlingslimpan, den andra i en hink i växthuset och den tredje i en kruka på min terrass.Terrassen är kringbyggd på alla håll solbelyst stora delar av dagen. Tanken var att se vilken planta som trivs bäst.

Just nu är läget som följer.

Den på odlingslimpan är liten, men har ett fåtal knoppar varav tre är på gränsen till att slå ut.



Den i växthuset är större och har rätt många knoppar, men de är alla små och har inte ens börjat visa sin  gula färg.



Den på terrassen är den största och full med knoppar i olika stadier och fyra utslagna blommor.


Just nu leder alltså den på terrassen, vilket är precis vad jag förväntat mig. Växthuset är absolut bäst tidigt och sent på säsongen, men erfarenheten har lärt mig att när det är riktigt varmt, trivs de växter som inte hör hemma i vårt klimat bäst på innergården.

Det är roligt med trädgårdsexperiment och bättre vår för melon än i år kan man väl inte tänka sig. Där hade jag tur! Nu ska det bli spännande att se om turen räcker till mogna meloner. Det vore sannerligen roligt.



tisdag 19 juni 2018

Ängen just nu

Det är svårt att fora den blivande ängen - grönt mot grönt med en enkel kamera som min är lite knepigt att få till. Men i verkligheten är det rätt fint, fast konstigt.

Remsorna av plastmatta som fungerar som rotspärr är inte direkt vacker. Och det mesta som växer där är så litet än att jag inte vet vad som är ängsblommor och vad som är ogräs. Förutom revfingerörten, som jag minsann känner igen! Men vallmo och och en lila blomma som jag inte kommit på än vad det är, blommar vackert. Gräset lyser med sin frånvaro, det har väl antingen inte grott, eller dött i torkan. Jag får så i lite nytt framåt hösten.

På tre sidor är ängen omgiven av potatis. Det är åt de hållen jag ska utvidga det hela, så potatisen ska få suga näring ur jorden till ängsblommornas fromma. Det ser lite kul ut, men det gör det ju bara desto roligare.

måndag 18 juni 2018

Efter regn

I går morse började det regna lite försiktigt. Efter hand ökade regnet och med undantag för ett par timmar tidig kväll höll det på mest hela dagen. Tjugotvå välbehövliga millimeter fick vi.

Den blivande örtagården som legat där hård och omöjliga att bearbeta är nu mjuk och fin, så nu har grepen och ogräsjärnet åkt fram.



Först bänder jag upp jorden med grepen, sedan lägger jag mig på knä och går igenom jorden med järnet. Noggrant! För här finns som jag nämnt tidigare den förhatliga revfingerörten.

Jag har klagat över kirskålen ibland, men ärligt talat så är den en västanfläkt mot revfingerört. Den senare har vedartade rötter som går rakt och djupt ned i jorden och som lätt brister. Kersens rötter är lätta att få upp i jämförelse. Men dessutom har den här rackaren som namnet påpekar revor. Om ni vet hur smultron förökar sig med sina revor och sedan fördubblar hastigheten, så hamnar ni någonstans i närheten av hur fort det går. Dessutom kryper den tätt intill marken i låg vegetation, så det går inte att hålla efter den med gräsklipparen som man kan med kirskål. Som grädde på moset är den vacker, så när jag som nybliven husägare hittade den här och där, blev jag glad och lät den frodas. Det var inte förrän efter flera år som jag började ana oråd och då var det så dags.




Alltså kryper jag, luckrar, bänder och drar. Det är egentligen inte ett tråkigt jobb, men knän, rygg och axlar tar stryk, så det gäller att ta det lite försiktigt och i omgångar. Ett annat aber är att här är gott om rödmyrebon, så man får vara lite på sin vakt. Medan jag jobbar, tänker jag på en gammal arbetskamrat vars man till sist blev så irriterad på alla myrbon de hade i gräsmattan, att han dränkte in alltihop med bensin och tände på. Det gick bra, tack och lov, men min arbetskamrat var inte glad på maken.

Datorn beter sig skummare och skummare. Nu låser den sig korta stunder, kanske fem-tio sekunder med jämna och täta mellanrum. Och när jag ser på TV fungerar ljudet som det ska, medan bilden allt som oftast fryser, för att sedan rusa ifatt. En rätt intressant upplevelse. Jag inser att jag behöver hjälp, men orkar inte riktigt ta tag i det. Men jag har i alla fall nummret till ett företag på papper. Rätt vad det är dör väl den eländes maskinen helt, och då är jag körd eftersom jag inte har någon smartphone och telefonkatalogen är ett minne blott.

onsdag 13 juni 2018

Tidig morgon

Jag vaknade redan vid halv fem-tiden och var inte alls särskilt trött. Så jag gick upp och ut i trädgården.

Den där tiden på morgon är så fin, för då är både dag- och nattdjuren i full gång. Fåglarna for runt, kvittrade och åt av mina solrosfrön. Och två av igelkottarna som bor här tultade runt och provianterade på min skuggiga gräsmatta som fortfarande är rätt så grön.



Bakom en av mina fläderbuskar skymtade solen, som redan kommit rätt högt upp på himlen,


odlade minirosor och ogräsprästkragar samsades gott i morgonljuset,


och i staketrabatten ståtade stäppsalvian som vuxit till sig och fått höga blomställningar bakom en kudde av strandkrassling. En vacker kombination som jag nog får satsa mera på nästa år.


På tal om igelkottar, så har jag nog inte berättat att jag vid två tillfällen blivit vittne till deras parningsritual. Ena gången var det inifrån, men vid det andra tillfället stod jag bara två meter bort. Det var en rätt sen kväll när jag gick ut med soporna och fick syn på dem alldeles bredvid soptunnan. Ett tjugotal meter bort gick ytterligare en kotte, så därför vet jag att det finns minst tre.

Tyvärr slutade det vid båda tillfällena med att honan bestämde sig för att hon inte var intresserad och gick iväg. Jag hoppas de fått till det någon annan gång. Förra året fanns här en kull ungar och de var så bedårande söta.






tisdag 12 juni 2018

Rödvitt

Med mer än en vecka kvar till midsommar har mina allra första jordgubbar mognat. Idag åt jag dem tillsammans med några smultron och grädde till efterrätt. Det är verkligen rekordtidigt!


måndag 11 juni 2018

Ack, ljuvliga vatten från ovan!

I morse satte jag av bara farten ett streck i rutan för nattligt regn i min väderlogg. Sedan övergick jag från att slötitta ut genom fönstret till att registrera vad jag faktiskt såg och konstaterade att det fanns blöta fläckar på marken.

Jo, det hade regnat! Inte några större mängder, men tre millimeter är inte att förakta när det inte regnat alls på en månad. Dessutom har det fortsatt att småskvätta under dagen och hittills har vi fått lika mycket till. Och de knappa arton grader termometern segat sig upp till känns alldeles, alldeles lagom.

Det enda jag möjligtvis kan ha emot det ändrade väderläget, är att mördarsniglarna plötsligt vädrat morgonluft. Jag har klippt huvudet av tolv än så länge idag. Detta ska då jämföras med de femton jag tagit livet av under säsongen hittills. Därför blev det dags att strö ut lite SnigelEffekt i landen.

När jag kom till odlingslimpan, fick jag syn på en stor rackare som målmedvetet var på väg mot en av mina squashplantor. Så då gjorde jag ett litet experiment och strödde ut ett par korn bakom den. Den bytte omedelbart riktning mot ett av dem och satte igång att äta så fort den kommit fram. Jag blev riktigt förvånad över den snabba reaktionen.

Jag tog ett kort när den åt sin sista måltid och sedan tog jag fram saxen...