fredag 17 augusti 2018

Nu är jag på g

Nu har jag börjat med lådorna till min blivande örtagård. Jag började med att markera en låda för att se hur det skulle te sig i verkligheten och så ändrade jag lite på min ritning efter det.



Sedan var det dags att börja såga. Det gör jag med min japanska såg, som den bästa jag har. Jag har aldrig riktigt blivit sams med sågningstekniken, men med den går det bra. Det vet vad de gör, de där japanerna!



Nu hoppas jag bara att jag räknat rätt på längderna. I vissa lägen måste jag ta hänsyn till brädornas tjocklek för att det ska bli rätt. Det tänkte jag inte på först, så jag fick kapa bort lite mer på vissa brädor. Just den där sortens tänkande är det svåraste när man sysslar med sådant man är ovan vid, tycker jag.

Tyvärr började det regna när jag var nästa klar och då fick jag plocka in allt med en faslig fart. Regnet blev kort, men nu orkar jag inte plocka ut allt igen. Nåja, det ser ut att bli bra jobbväder i morgon också.

onsdag 15 augusti 2018

Lite från trädgården

Det blev regn idag också. Inte så mycket, men nog för att avhålla mig från att olja brädor. Men det var bra trädgårdsarbetarväder. Jag har tömt den första tomathinken, skördat tomater, plockat upp päronkart från gräsmattan och lite annat.

Min största melon var länge alldeles slät och lite hårig. Så plötsligt en dag började den att få småsprickor i skalet och se ut som den ska, fast inte mogen än. Nu har jag lagt den på en bit frigolit med det tredubbla syftet att skydda den från kylan från terrassplattorna, låta den vila lite mjukt och förhoppningsvis avskräcka sniglarna från att ge sig på den. Det känns inte som att frigolit skulle vara deras favoritmaterial att krypa på.



Fåglarna har flugit över mig på väg till och från Tåkern rätt länge nu. Allt som oftast får man se en plog med gäss, eller som i kväll höra tranornas trumpetande.  Det känns faktiskt som höst, fast vi bara är i augusti än. Det är väl för att sommaren varit så lång och varm att de normala sommartemperaturer vi har nu känns höstlikt svala i jämförelse.




tisdag 14 augusti 2018

Typisk svensk sommar

I går var det som varmast tjugotre grader och äntligen orkade jag ta tag i att olja virket till örtagården. Ett par nyinköpta pallkragar som jag har en speciell plan med fick också hänga på.






Jag hann inte bli klar och hade tänkt fortsätta idag, men det regnar från och till hela tiden och termometern har bara precis krupit över femtongraderssträcket, så det blev inget med det. I stället sitter jag inne, ser på film och stickar. Det passar mig egentligen precis, för jag är fortfarande bra trött efter helgen.

Från i  morgon ser det ut att bli regnfritt någon vecka, så då ska jag väl hinna både olja det sista och börja anlägga själva örtagården. Hoppas jag.

söndag 12 augusti 2018

Härlig helg i Hunnevad

Sitter här ganska trött och slut efter årets hantverkshelg hos Hunnevad Hantverk. Fredagen fick jag hoppa över eftersom migränen slog till, men i går var jag fit for fight igen.

Jag ska väl ge en redogörelse för helgens händelser, men just nu nöjer jag mig med att visa vad jag fortsatte att arbeta med när jag kom hem i kväll.

En av sakerna jag gav mig på i går var att tova ett par tofflor. Jag har provat både våt-  och nåltovning tidigare, men inte i någon större utsträckning, så det där med tofflor verkade spännande. Det var det sista jag gav mig på i går och jag hann inte bli klar. Men jag kom så långt att det som var kvar var att sätta dem på fötterna och tova vidare till lagom storlek. Jag tyckte att det var dumt att ta kurstid till det, så jag tog hem dem våta och såpiga i en påse. Så när jag fått i mig lite kvällsmat, la jag ut en vaxduk på golvet och sedan en skobricka i plast på den och satte igång.

De var väldigt olika stora från början. Här är vänstertoffeln något mer bearbetad än den högra, men inte mycket. Jag tvivlade lite på att jag skulle kunna få ner den tillräckligt i storlek.



Men det gick faktiskt bra. De är inte perfekta än, inte helt symmetriska och lite för stora runt hälen. Men nu tror jag att de får vila till i morgon, för fötterna är alldeles uppblötta efter en dryg timme instuckna i de genomsura, insåpade  tofflorna. Kanske kommer öppningarna att bli för små, men då får jag väl klippa upp dem lite. Blir tofflorna sedan bra nog för att vara värda lite extra jobb, är planen att brodera något på dem.




torsdag 9 augusti 2018

Fin vinst

Kanske minns ni tävlingen jag vann hos Fale Artut i våras? Vinsten var en hemmasydd kasse och jag fick till och med berätta vad jag gillar för färger och mönster, så att den skulle bli i min smak.

Idag damp kassen ner i brevlådan, och den var minsann värd att vänta på! Jag kan sy, men det är inte riktigt min grej, så jag lägger oftast inte ner större jobb på mina alster än nödvändigt. Så den enda tygkasse jag sytt i vuxen ålder gjorde jag av en enfärgad bit linnetyg, antagligen överbliven från något tidigare projekt, och sydde ihop den utan mer jobb än absolut nödvändigt.

Fale är uppenbarligen mer kreativ i sin sömnad än jag. Här finns både lappteknik och en påsydd spets. Och stor och rymlig är den. Den blir utmärkt, både för att handla och annat.



Till och med märkt, är den. Jag är omåttligt förtjust i namnet/uttrycket Fale Artut, som förklaras på hennes blogg, så det var lite extra roligt. 


Som en extra överraskning fick jag en liten påse kokbönor av sorten "Mor Kristin". Namnet fick mig att ana något slags historia, så jag googlade och fann bland annat den här informationen

Förutom att jag tycker att sådant är kul att få veta så där i största allmänhet, så ligger Kisa där hon bodde bara tio mil från mig och vårterminen 2012 när jag veckopendlade mellan Gamleby folkhögskola och mitt nyinköpta hus, gick vägen rakt genom centrala Kisa. Där fanns ett konditori som såg så mysigt ut, men jag gav mig aldrig tid att stanna och fika. Då ville jag tillbringa varenda minut jag kunde i huset, men nu kan jag ångra det lite. 

Bönorna ska jag lägga över i en av mina hemmagjorda fröpåsar, för jag tror de mår bättre i papper än i plast, och så ska jag så dem nästa år och hoppas på en bra skörd.


Tack, snälla Fale!



onsdag 8 augusti 2018

Trettiosex

Så många grader har vi haft idag. När jag öppnade köksdörren för att gå efter posten vid ettiden, drabbades jag av ett kort ögonblicks panik, när en våg av värme slog emot mig och fick mig att tro att huset brann. Sedan förstod jag att det var värmestrålningen från fasad och asfalt jag kände.

Jag håller mig inne med stängda dörrar och fönster, neddragna persienner och AC:n igång, och jag är väldigt glad att jag inte sparade gårdagens matlagning till idag.

Oår

De värmeälskande grönsakerna, som paprikor och tomater, trivs utmärkt i år. Värre är det med de sorter som hör mer till traditionell svensk odling. Kålen kunde jag lika gärna skippat i år. Samma sak med till exempel rödbetor, sallad och ärtor.

Just ärtor sådde jag mer än någonsin i våras, eftersom jag hade en massa fröer som började bli för gamla, men aldrig tidigare har skörden varit så klen. Och ändå har jag vattnat en massa. De fåtal baljor som ändå kommit har blivit klara så snabbt att jag inte hängt med i svängarna, ärtorna har blivit för hårda.

Nu har jag gett upp, låtit baljorna mogna ordentligt för att i stället använda ärtorna som utsäde nästa år, och sedan börjat dra upp de mestadels helt vissnade plantorna.

Lite retfullt är det, men jag gläder mig ändå åt att jag inte är beroende av skörden för att ha mat att äta i vinter. I gångna tider hade en sommar som denna lett till svält fram på vårvintern. Allt var definitivt inte bättre förr.