tisdag 16 juli 2019

Örtagård och insektsglädje

I örtagården blommar det för fullt, även om några sorter börjat ge sig. Jag har provat att klippa ner rödklövern lite för att se om den kan ge en andra blomning.

Låt mig visa en del av vad där finns av blommor och insekter just nu.











När jag bara får ordning på gräset runtom, kommer det att bli jättefint. Där är fortfarande ogräsodling parat med bar jord. Det förtar onekligen en del av intrycket.

måndag 15 juli 2019

Ängen just nu

Min lilla äng liknar inte alls vad jag ser framför ögonen när jag hör ordet. Men jag gillar den - massor av blommor som uppenbarligen uppskattas av insekterna. Till min stora glädje har blåelden som fanns i ängsfröblandningen jag köpte tagit sig.


Bina som nästan helt lyst med sin frånvaro hittills i år, har börjat bli fler. Det gläder mig!


Massor med blomflugor finns det också. Jag har alltid gillat dem, så de är väldigt välkomna att förse sig av vad trädgården bjuder.










söndag 14 juli 2019

Försummad blogg

Det är lite glest med blogginläggen just nu. Läser andras bloggar mindre än vanligt också. Men nu har jag tagit mig en trädgårdspromenad med kameran, och kanske som omväxling skulle visa på det som inte går så bra. Så kan ni ju få se det positiva en annan dag.

Minerarflugornas larver är ovanligt aggressiva i år. Jag hittar dem till och med på salladen och det är jag inte van vid. Särskilt hårt går de åt ärtorna. De brukar vara drabbade, men inte så illa som i år.



De enda ärtor som inte drabbats är de Jämtländska gråärterna jag fick av Fale och det är av den tråkiga orsaken att de inte grott. Inte en enda! :-( Jag brukar väl aldrig ha problem med ärter, förstår inte vad som gått fel. Och det som jag var mest nyfiken på av allt jag sådde i år! Ja, ja, sån't är odlarlivet.

I kållandet finns gott om djur som mumsar i sig av bladen. Bladväxterna har jag gett upp hoppet om, men rötterna går ju bra att äta. I dag drog jag upp både majrovor, lök och en rädisa till middagen.




Jag märker att jag blivit något mer vänligt inställd till marodörerna efter alla rapporter om att den biologiska mångfalden är hotad, inte minst i insektsvärlden. Men visst, jag skulle föredra om det valde annat än just mina grönsaker att livnära sig på.






måndag 8 juli 2019

Spolar och spolar

På Stora knyppeldagen i Vadstena förra fredagen köpte jag material till en solfjäder. Jag har alltid tyckt att det är något speciellt med sådana och när jag var i Spanien för en massa år sedan, vågade jag mig in i en specialaffär för solfjädrar. Jag behärskar inte spanska, men här gick det ju bra att peka och jag köpte mig en som inte var billig precis. Men någon masstillverkad plastig turistsak var inte vad jag ville ha och jag är glad att jag lättade på plånboken. Och jag använder den till sitt riktiga ändamål, den gör stor nytta varma dagar.



Att få knyppla en solfjäder har jag länge velat, men material till det har jag aldrig stött på. Förrän nu. Det var Elsa Petersons spetsaffär som var på plats och sålde materialet. Det kommer från Spanien och deras spetstradition är lite annorlunda än Vadstenaknypplingen, som är vad jag har erfarenhet av. Men jag fick några länkar till YouTube-klipp som visar bottnarna jag inte är bekant med. Och som grädde på moset kommer en god vän hit i morgon och hjälper mig. Hon är riktigt duktig på knyppling, har lett kurser och allt, så med hennes hjälp ska jag nog få till det.

Så nu spolar jag tråd en masse. Garnet är ett tunt bomullsgarn som trasslar sig och får knutar på ett sätt som jag inte är van vid. Lingarn är stelare och håller sig mer på sin plats. Därför tar det tid och en hel del går till spillo. Men tills i morgon eftermiddag måste jag vara klar, så det är bara att spola på.


Jag kom på den geniala idén att hänga de färdigspolade paren på tvättställningen. Den tanken hade aldrig slagit mig om den inte stått där tom efter att jag tömde den för ett par dag sedan, men inte ställde undan den. Ibland är det bra att vara lat!



lördag 29 juni 2019

Tomater

Idag har jag skördat och ätit mina tre första tomater. Det är körsbärstomaten Vilma, en god liten en som jag odlat varje år sedan jag köpte huset.



Det finns så många olika tomatsorter, men jag håller mig väldigt mycket till samma, provar någon enstaka ny sort då och då. Jag är inte så kitslig när det gäller tomater, ingen sådan där finsmakare som uttalar sig lyriskt om olika sorter och deras karaktärer. Kanske beror det på att jag inte tycker om råa tomater utan alltid äter dem tillagade. Hur som helst, ser jag ingen anledning att prova för mycket, utan använder mest egna fröer, både för att det är roligt och med tanke på ekonomin. Och då blir ju sorterna de samma.

Hoppas lite på att någon spännande korsning ska uppstå någon gång, men hittills har jag väntat förgäves.

torsdag 27 juni 2019

Att riva ett hus

Inom synhåll från mig har det stått ett obebott hus, som har blivit allt mer förfallet. När jag flyttade hit, var det väl mest att det såg allmänt skruttigt ut. Sedan har fönsterrutor gått sönder, eternitplattor ramlat ned och taket rasat in på ett par ställen.

Under eterniten kom det fram faluröd panel, så jag förstod att det ganska fula huset ursprungligen varit riktigt fint.

Under ett par månaders tid har eterniten plockats ned, liksom takpannorna. Och idag revs huset under brak och knak.

Det är bra när hus bortom all räddning rivs förstås. Men det är också lite sorgligt och vemodigt. Jag har stått där och tänkt på hur mycket fortare det går att rasera än att bygga upp. Och så har jag funderat över vilka som kan ha bott där en gång och hur deras liv såg ut. Jag vet inte hur gammalt huset var, men det byggdes i alla fall i en tid väldigt olik vår.