måndag 10 december 2018

Jättejobb

Jag skulle gå in på gamla bloggen för att göra ett inlägg; det krävs ett sådant var tolfte månad om inte bloggen ska raderas. Det är bara ett halvår sedan sist, men bättre för ofta än för sällan, tänker jag.

Det gick inte! Inloggningen funkade inte och när jag klickade på "Glömt lösenord" (fast jag inte alls glömt det) fick jag ett felmeddelande som sa:

"Kunde inte skicka e-post.
Possible reason: your host may have disabled the mail() function."

Okej, tänkte jag, jag får väl skicka ett meddelande till dem som har hand om'et. Men när jag kom till den sidan fanns där den där otäcka röda varningstriangeln på adressraden, den som betyder osäker eller farlig sajt. Så där kändes det inte så trevligt att vara. 

Jaha, tänkte jag, antingen är det något tillfälligt mankemang som ordnar upp sig med tiden, eller kommer jag att förlora bloggen ett år efter förra inlägget. Det är ju ingen katastrof, men bra tråkigt ändå.

Sedan kom jag på att jag  kan kopiera inläggen och lägga dem i en mapp på datorn. Jippi! 

Fast, sex års skapligt regelbundet bloggande - fatta vilken tid det kommer att ta! Jag har räknat ut att om jag kopierar en månad varannan dag, kommer jag att bli klar strax innan tidsfristen löper ut. Det borde jag väl kunna klara. Frågan är bara hur mycket plats det kommer att ta. Behöver jag lagra det någon annan stans än på datorn? Och vad ska jag då välja. extern hårddisk eller en  molntjänst? Eller både ock?

På vissa sätt var livet så mycket enklare innan datorerna gjorde sitt intåg. Ibland längtar jag faktiskt tillbaka...


söndag 9 december 2018

Om humlor

Jag har precis läst ut Dave Goulsons Den stora humleresan. Det är den tredje boken jag läser av honom och han har blivit en riktig favoritförfattare. Jag har skrivit om honom tidigare, här, och jag har läst uppföljaren Galen i insekter, som jag tydligen inte nämnt i bloggen.

Härom dagen läste jag hos Livet runt stugknuten att han har en ny bok på gång. Jag hoppas att den blir översatt till svenska fort.

Böckerna rekommenderas varmt till alla som är det minsta intresserade av småkryp, biologisk mångfald eller bara tycker om böcker som kombinerar nya kunskaper med trevlig läsning och ett lagom inslag av stillsam humor.


lördag 8 december 2018

Adventskrans

Mamma och pappa var hos mig tidigare i veckan och då hade mamma enligt tradition gjort en krans att hänga på dörren. Det är alltid lika fint att få hänga dit den, det bidrar verkligen till adventskänslan.


måndag 3 december 2018

Uppföljare

Det finns en uppföljare till videoklippet jag lade upp härom dagen. Jag var nästan benägen att öppna frysen och plocka fram lite broccoli igår när jag adventspyntade. 😉


söndag 2 december 2018

lördag 1 december 2018

Abakus

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men plötsligt satt jag framför datorn och hämtade information om kulramar. Ett mer internationellt gångbart ord är abakus, men pluralböjningen abakuser låter så konstigt i mina öron. Jag var övertygad om att det skulle heta abakusar, tills jag kollade med SAOL.

Hur som helst blev jag väldigt fascinerad. Jag hade ingen aning om att det finns så många olika varianter, av vilka vissa också kan räkna i talsystem med andra baser än tio. Jag visste inte heller att de fortfarande används rätt flitigt vissa i delar av världen, särskilt i Kina och Japan, vad det verkar. Och inte anade jag att man tagit dem till heders igen även i västvärlden, framför allt för att underlätta för elever som har svårt för matematik. Det är tydligen till och med på gång i Sverige, titta på den här hemsidan. Och titta gärna på filmen. Den är väl värd att se i sin helhet, även om det är den japanska abakusen som används där. Den är tydligen utvecklad ur den kinesiska och användandet är vad jag förstå rätt likartat.

Nu är det så med mig att jag alltid varit intresserad av gamla redskap och tekniker. Dessutom har jag, som jag brukar säga, en olycklig kärlekshistoria med matematiken. Jag tycker att det är så intressant, men jag förstår mig bara inte på det. Jag lider inte av dyskalkyli, snarare av dålig grundläggande matteundervisning. Så jag blev väldigt nyfiken och kände ett plötsligt sug att få prova. En kinesisk abakus verkade vara det bästa valet. Enligt flera källor inte lika bra att räkna riktigt snabbt på som den japanska, men lättare för en nybörjare att lära sig på.

Jag letade runt på nätet och hade turen att hitta en på Tradera i en auktion som slutade samma kväll. Jag var den enda som bjöd och fick den för åttio kronor inklusive porto. Det kunde det vara värt, tyckte jag.


Av broschyren som följde med förstår man att den är importerad från Kina av en solidaritetsaffär vid namn Handelsfront någonstans i skiftet 60/70-tal. Där finns förutom grundläggande instruktioner en illustration av glada kinesiska barn som "dansar och sjunger med sina kulramar". Ett riktigt tidsdokument i all enkelhet. Både ram och broschyr ser i princip oanvända ut. Fast instruktioner har jag sökt på nätet i stället, det är enklare att få se operationerna utföras i YouTube-klipp, än att läsa sig till dem.

Det här är faktiskt jättekul och grunden är inte svår att förstå. Däremot blir det ofta fel när jag försöker räkna snabbare än jag riktigt förmår. Fast hastigheten ökar och felen minskar efter hand. Addition börjar jag bli riktigt hyfsad på, subtraktion går lite sämre. Multiplikation och division har jag inte ens testat än. 

Jag tänker att om jag fått arbeta med en kulram när jag gick på lågstadiet, skulle nog matten varit ett mindre problem än vad det blev. Det konkreta med att rent fysiskt plocka med kulorna ger något slags känsla för siffrorna som jag inte riktigt har haft tidigare. Och sedan är det mycket roligare än att räkna med papper och penna eller sitta och knappa på en miniräknare, det känns faktiskt lite som att spela på ett instrument.



fredag 30 november 2018

Favorit i repris

Så här inför första advent vill jag bidra lite till folkbildningen. 😉 Jag vet att jag lade upp klippet på gamla bloggen, men jag tycker att det är så roligt så det kan gott få vara med på nya bloggen också.

Håll till godo!