måndag 18 juni 2018

Efter regn

I går morse började det regna lite försiktigt. Efter hand ökade regnet och med undantag för ett par timmar tidig kväll höll det på mest hela dagen. Tjugotvå välbehövliga millimeter fick vi.

Den blivande örtagården som legat där hård och omöjliga att bearbeta är nu mjuk och fin, så nu har grepen och ogräsjärnet åkt fram.



Först bänder jag upp jorden med grepen, sedan lägger jag mig på knä och går igenom jorden med järnet. Noggrant! För här finns som jag nämnt tidigare den förhatliga revfingerörten.

Jag har klagat över kirskålen ibland, men ärligt talat så är den en västanfläkt mot revfingerört. Den senare har vedartade rötter som går rakt och djupt ned i jorden och som lätt brister. Kersens rötter är lätta att få upp i jämförelse. Men dessutom har den här rackaren som namnet påpekar revor. Om ni vet hur smultron förökar sig med sina revor och sedan fördubblar hastigheten, så hamnar ni någonstans i närheten av hur fort det går. Dessutom kryper den tätt intill marken i låg vegetation, så det går inte att hålla efter den med gräsklipparen som man kan med kirskål. Som grädde på moset är den vacker, så när jag som nybliven husägare hittade den här och där, blev jag glad och lät den frodas. Det var inte förrän efter flera år som jag började ana oråd och då var det så dags.




Alltså kryper jag, luckrar, bänder och drar. Det är egentligen inte ett tråkigt jobb, men knän, rygg och axlar tar stryk, så det gäller att ta det lite försiktigt och i omgångar. Ett annat aber är att här är gott om rödmyrebon, så man får vara lite på sin vakt. Medan jag jobbar, tänker jag på en gammal arbetskamrat vars man till sist blev så irriterad på alla myrbon de hade i gräsmattan, att han dränkte in alltihop med bensin och tände på. Det gick bra, tack och lov, men min arbetskamrat var inte glad på maken.

Datorn beter sig skummare och skummare. Nu låser den sig korta stunder, kanske fem-tio sekunder med jämna och täta mellanrum. Och när jag ser på TV fungerar ljudet som det ska, medan bilden allt som oftast fryser, för att sedan rusa ifatt. En rätt intressant upplevelse. Jag inser att jag behöver hjälp, men orkar inte riktigt ta tag i det. Men jag har i alla fall nummret till ett företag på papper. Rätt vad det är dör väl den eländes maskinen helt, och då är jag körd eftersom jag inte har någon smartphone och telefonkatalogen är ett minne blott.

onsdag 13 juni 2018

Tidig morgon

Jag vaknade redan vid halv fem-tiden och var inte alls särskilt trött. Så jag gick upp och ut i trädgården.

Den där tiden på morgon är så fin, för då är både dag- och nattdjuren i full gång. Fåglarna for runt, kvittrade och åt av mina solrosfrön. Och två av igelkottarna som bor här tultade runt och provianterade på min skuggiga gräsmatta som fortfarande är rätt så grön.



Bakom en av mina fläderbuskar skymtade solen, som redan kommit rätt högt upp på himlen,


odlade minirosor och ogräsprästkragar samsades gott i morgonljuset,


och i staketrabatten ståtade stäppsalvian som vuxit till sig och fått höga blomställningar bakom en kudde av strandkrassling. En vacker kombination som jag nog får satsa mera på nästa år.


På tal om igelkottar, så har jag nog inte berättat att jag vid två tillfällen blivit vittne till deras parningsritual. Ena gången var det inifrån, men vid det andra tillfället stod jag bara två meter bort. Det var en rätt sen kväll när jag gick ut med soporna och fick syn på dem alldeles bredvid soptunnan. Ett tjugotal meter bort gick ytterligare en kotte, så därför vet jag att det finns minst tre.

Tyvärr slutade det vid båda tillfällena med att honan bestämde sig för att hon inte var intresserad och gick iväg. Jag hoppas de fått till det någon annan gång. Förra året fanns här en kull ungar och de var så bedårande söta.






tisdag 12 juni 2018

Rödvitt

Med mer än en vecka kvar till midsommar har mina allra första jordgubbar mognat. Idag åt jag dem tillsammans med några smultron och grädde till efterrätt. Det är verkligen rekordtidigt!


måndag 11 juni 2018

Ack, ljuvliga vatten från ovan!

I morse satte jag av bara farten ett streck i rutan för nattligt regn i min väderlogg. Sedan övergick jag från att slötitta ut genom fönstret till att registrera vad jag faktiskt såg och konstaterade att det fanns blöta fläckar på marken.

Jo, det hade regnat! Inte några större mängder, men tre millimeter är inte att förakta när det inte regnat alls på en månad. Dessutom har det fortsatt att småskvätta under dagen och hittills har vi fått lika mycket till. Och de knappa arton grader termometern segat sig upp till känns alldeles, alldeles lagom.

Det enda jag möjligtvis kan ha emot det ändrade väderläget, är att mördarsniglarna plötsligt vädrat morgonluft. Jag har klippt huvudet av tolv än så länge idag. Detta ska då jämföras med de femton jag tagit livet av under säsongen hittills. Därför blev det dags att strö ut lite SnigelEffekt i landen.

När jag kom till odlingslimpan, fick jag syn på en stor rackare som målmedvetet var på väg mot en av mina squashplantor. Så då gjorde jag ett litet experiment och strödde ut ett par korn bakom den. Den bytte omedelbart riktning mot ett av dem och satte igång att äta så fort den kommit fram. Jag blev riktigt förvånad över den snabba reaktionen.

Jag tog ett kort när den åt sin sista måltid och sedan tog jag fram saxen...


torsdag 7 juni 2018

Trädgårdsarbete

Lilla gräsmattan som ska bli förvandlad till örtagård har legat täckt av presenning och markduk med marktegel på sedan i höstas. Det har verkligen inte varit vackert, men rätt effektivt. Nu har jag tagit bort dem för att påbörja arbetet och kan konstatera att gräs och mossa i det närmaste är helt dött. Kirskål och revfingerört - detta otyg! - har däremot överlevt, om än försvagat. Så nu är min första åtgärd att koka upp vatten och slå ut för att ta död på så mycket som möjligt av det. Helt kommer det inte att hjälpa för de har djupa rötter. Men det är det bästa jag kan komma på när jag nu varken vill använda gifter eller byta ut all jord. Men jag tar det i sakta mak, för orken är det inte så värst med just nu.


Markteglet som nu inte behövs som tyngder längre, flyttar jag till odlingslimpan, för att göra en kant. Det kommer inte att räcka till, men då skarvar jag i med vanligt tegel som jag också har liggande. Jag försöker göra kanten något sånär rak, men lägger inte ned något jättejobb på det. Resonerar som jag brukar: huvudsaken är att det fungerar rent praktiskt.


Den svarta slangen på odlingslimpan är en droppbevattningsslang som jag köpte förra året. Det var verkligen en bra investering, den gör underverk så här i torkan.

Det där med att ta död på ogräs med hett vatten använder jag mig sedan några år tillbaka för att hålla skarvarna mellan terrasstenarna fina. Jag blev så nöjd med mig själv när jag kom på idén att hälla ut frukostäggsvattnet där varje morgon. Det tar max en minut om dagen och sparar mig mycket rensningsarbete. Börjar jag skapligt tidigt på våren och håller på en bit in på hösten, så håller jag ogräset i schack utan problem.

Datorn bråkar fortfarande och lär väl fortsätta tills jag eventuellt kan hitta någon som kan hjälpa mig. Men den är lite ojämn i humöret, så prickar jag bara in rätt tidpunkt, så är det inte alltför illa.

måndag 4 juni 2018

AI

Jag börjar tro att den Artificiella Intelligensen redan är här och att min dator tillhör denna nya art, eller vad det nu ska kallas.

Härom dagen tog jag en medveten nästan-skärmfri-dag. Det vill säga, jag kollade mejl och läste några bloggar, men inte så mycket mer än så. Dagen därpå när jag körde igång datorn var den seg som sirap. Jag tror alltså att den kände sig ratad när jag nästan inte brydde mig om den på en hel dag och nu ger den igen.

Jag vet att det finns saker att göra åt sega datorer, men jag är inte så bra på sådant där. Har försök googla fram lite goda råd, men även googlingen tar ju eeeeevigheter. Jag kan i alla fall konstatera att det inte har med min uppkoppling att göra. När jag bara har laddat sidorna, så funkar det lika bra som vanligt att lyssna på radio och se videoklipp.

Men att ladda upp bilder och redigera dem, till exempel, går outhärdligt långsamt. Och att scrolla håller på att göra mig galen. Så om jag blir lite osynlig på bloggen den närmsta tiden, vet ni varför.

lördag 2 juni 2018

Stödarbete

När jag tittade igenom mina fröpåsar i våras, stod det klart att ärtorna var utgångna med råge. Dags alltså att så dem, medan grobarheten fortfarande var skaplig.

Det blev m-å-n-g-a små plantor! Odlingslådan vars tur det var att hysa dem räckte inte på långa vägar till. Istället fick flertalet av dem sin plats i trädgårdslandet. Trångt blev det. Och sedan måste de ju ha stöd. Jag plockade fram bambukäppar och fyllde på med några grenar från träd jag kapat. Sedan band jag ihop dem till ett ramverk i vilket jag kunde dra klättersnören.

Det tog lite tid, för jag fick passa på att arbeta med det de stunder då solen inte var för het och myggen inte alltför besvärliga. Men nu är det gjort. Hur jag ska kunna skörda när det blir så dags är en annan fråga. Jag får nog bereda mig på lite gymnastiska övningar. Något i stil med en actionfilm där någon ska stjäla något i ett rum som genomkorsas av infraröda ljusstrålar som inte får brytas.



Här växer också en rad borlottobönor. Vid dem har jag gjort som man tydligen gjorde förr och bara stuckit ner en pinne, företrädesvis med lite kvistar kvar. 


På tal om mygg: jag fattar inte vad de kommer ifrån! Här är torrt så in i bängen och ändå har jag inte sett så många sedan jag flyttade hit. Månne någon i närheten har anlagt en damm sedan förra året...