Under eterniten kom det fram faluröd panel, så jag förstod att det ganska fula huset ursprungligen varit riktigt fint.
Under ett par månaders tid har eterniten plockats ned, liksom takpannorna. Och idag revs huset under brak och knak.
Det är bra när hus bortom all räddning rivs förstås. Men det är också lite sorgligt och vemodigt. Jag har stått där och tänkt på hur mycket fortare det går att rasera än att bygga upp. Och så har jag funderat över vilka som kan ha bott där en gång och hur deras liv såg ut. Jag vet inte hur gammalt huset var, men det byggdes i alla fall i en tid väldigt olik vår.
2 kommentarer:
Precis Exakt!!!
Så bra beskrivet!!
Kaboom så är det borta. Oåterkalleligt!
Vårt gamla hus byggdes på fel plats, det ser man tydligt nu vi dikar och dikar, det kommer vatten hela tiden. Och där gör man hus med källare, det var inte så lyckat.
Men vi har lite saker kvar, så husets själ är kvar, det tror jag.
Det känns så när man är hos "Grannen".
Det är så sorgligt när gamla hus rivs för att ingen har orkat ta hand om dem! Och än värre är när det står övergivna hus på landsbygden i evigheter och inget händer. Vi har tyvärr ett par tre i vår by och man mår dåligt när man passerar dem! Så ändå... Bättre att det rivs än får förfalla totalt.
Skicka en kommentar