Kameran fick följa med. Av någon anledning blir det inte så ofta av att jag tar utomhusbilder på vintern. Men det kan ju vara så vackert. Och så ser man ju faktiskt byggnaderna bättre när det inte är en massa grönska i vägen.
Vadstena är en vacker stad, så full med gamla byggnader. Man riktigt hör historiens vingslag vina. Vilken tur att -60 och-70-talens rivningshysteri inte nådde hit.
Fast nytt behöver ju inte alltid vara dåligt. Under förra året lades gatubeläggningen på Storgatan om. Nu ligger det gatsten närmast husen för att ge en känsla av hur det en gång såg ut. Men i mitten har man gjort en slätare yta för att göra det lättare att ta sig fram. Men någon trist asfalt är det inte, som ni ser. Under alltihop finns värmeslingor som som smälter is och snö. Vattnet försvinner ner i en ränna precis mitt i gatan och den är faktiskt lite spetsliknande. Det är ju passande i vad man väl - med all respekt för allmogeknypplingen - ändå får kalla den svenska knypplingens huvudstad.
2 kommentarer:
I Vadstena har jag aldrig varit. Det ser ut som en mysig liten stad, kanske i stil med Nora?
Jag vet inte, för jag har inte varit i Nora. :-)
Skicka en kommentar