Att få knyppla en solfjäder har jag länge velat, men material till det har jag aldrig stött på. Förrän nu. Det var Elsa Petersons spetsaffär som var på plats och sålde materialet. Det kommer från Spanien och deras spetstradition är lite annorlunda än Vadstenaknypplingen, som är vad jag har erfarenhet av. Men jag fick några länkar till YouTube-klipp som visar bottnarna jag inte är bekant med. Och som grädde på moset kommer en god vän hit i morgon och hjälper mig. Hon är riktigt duktig på knyppling, har lett kurser och allt, så med hennes hjälp ska jag nog få till det.
Så nu spolar jag tråd en masse. Garnet är ett tunt bomullsgarn som trasslar sig och får knutar på ett sätt som jag inte är van vid. Lingarn är stelare och håller sig mer på sin plats. Därför tar det tid och en hel del går till spillo. Men tills i morgon eftermiddag måste jag vara klar, så det är bara att spola på.
Jag kom på den geniala idén att hänga de färdigspolade paren på tvättställningen. Den tanken hade aldrig slagit mig om den inte stått där tom efter att jag tömde den för ett par dag sedan, men inte ställde undan den. Ibland är det bra att vara lat!
2 kommentarer:
Genialiskt på min ära, och saker som går att använda på många vis är perfekt.
Så roligt att läsa om solfjädrar, knyppling och Spanien!
Lycka till!
Det här ska ju bara bli så spännande att följa! Jag har aldrig provat på knyppling och har heller ingen i min släkt som har gjort det. Heja dig!
Skicka en kommentar