Vägs ände

Jag vet inte vad som hände, men blogglusten försvann helt under våren och har inte synts till igen sedan dess. Inte har det varit så mycket bättre när det gäller att läsa bloggar. Tidigare läste jag flera om dagen, nu blir det nästan aldrig. Kanske är det så enkelt som att allt har sin tid och att drygt åtta år av bloggande räckte för mig.

Men det kändes konstigt att bara låta bloggen rinna ut i sanden efter så många år. Så nu tittar jag in igen för att skriva ett (förmodat) sista inlägg. Jag har haft ett lite antal följare och jag har verkligen uppskattat våra ömsesidiga kommentarer på varandras bloggar. Kanske  blir det någon enstaka kommentar från min sida fortsättningsvis om andan faller på.

Ett par bilder måste jag avsluta med. Den här sötnosen satt på min trappa när jag öppnade dörren en dag i juni och jag var en hårsmån från att trampa på den. Tack och lov hejdade jag steget i sista sekunden och kunde följa den med kameran. Den flög till och med upp i mitt knä på ostadiga vingar.

Ha det bra!

Jag lever och har hälsan ...

... men min något tappade blogglust blev inte precis bättre när jag fick problem med att föra över bilder från kameran till datorn. Nu har det dock ordnat sig och jag håller tummarna för att det inte ska börja krångla igen.

På sista tiden har det varit varma dagar men kalla nätter, så jag släpar ut en förfärligt massa växter varje morgon och in igen på kvällen. Det är tomat och gurka, paprika och palettblad, blomman för dagen och en hel del mer. Här är något av det.

Tulpanerna blommar för fullt, flera av dem börjar faktiskt nästa blomma över. Det här är en lite senare sort som jag köpte förra året. Jag blev alldeles förälskad i dem när jag fick se en bild på sorten. Och jag blev inte besviken.

I morgon ska det bli ännu en varm dag, men sedan sjunker temperaturen betänkligt om SMHI har rätt. Det är lite tråkigt, men å andra sidan kommer ju tulpanerna att stå lite längre. Inget ont som inte har något gott med sig.

Glad Påsk

Det  är verkligen en märklig påsk i år. Heliga Hjärtas Kloster har klokt nog stängt för gäster och sedan några veckor är alla offentliga mässor inom Katolska kyrkan i Sverige inställda. Resa bör man ju inte göra och jag vill varken riskera att smitta eller att smittas. Så jag får fira påsk i sällskap med mig själv och försöker göra det bästa av situationen.

I dag blev det frukost, med fin dukning, några prinskorvar och till och med ett brunt ägg.

Och i världens gulligaste porslinsägg, som jag fått av mamma och pappa någon gång för lange sedan, ligger några ljuvliga marsipanägg med nougat från Anthon Berg.

'

Hoppas ni har det bra, hur ni nu än firar påsk!

Goda gurkor ...

... hoppas jag att jag snart ska få. Jag sådde tre fröer tidigt, bara ett grodde. Men nu har den blommor och idag har den fått stå ute en stund. Ytterligare två plantor är på gång, och jag ska så några till. Man kan aldrig få för många gurkor!

Råkglädje

Jag gillar fåglar, som ni som följer mig vet. Ett särskilt gott öga har jag till kråkfåglar, och bland kråkfåglarna kommer råkan på tredje plats efter korp och skata. Det finns gott om råkor inne i stan - och ännu mer gott om människor som inget hellre vill än att få bort dem. Man får vara lite försiktig med att tala om att man gillar dem... ;-)

Då och då har de visat sig här ute hos mig, men de har inte stannat mer än några dagar. Men härom dagen fick jag se en komma flygande med en kvist i näbben och när jag senare tittade upp mot grannens höga bok, fick jag se att där var två par som byggde bo för allt var tygen höll. Nu tror jag dessutom att det är fler på gång, de gillar ju att bo i kolonier.

Jag är glad som en lärka, sitter på första parkett på min terrass och studerar dem. Vad grannarna tycker vet jag inte, men jag misstänker att de är något mindre entusiastiska. Som tur är, står boken vid tomtgränsen i den del av trädgården de aldrig direkt vistas i. Hoppas att de nya hyresgästerna kan få bo kvar i lugn och ro.

(Själv har jag fullt sjå med att försöka jaga bort ett duvpar som bygger bo i en cypress vid lilla terrassen. Duvkutter är fasligt enahanda och irriterande på tid och längd och inte vill jag att de ska skita ner mina trädgårdsmöbler som står bara en meter från där de bygger.)

Blåsippor och service

2014, mitt andra år som husägare, hittade jag en liten förskrämd blåsippsplanta som kämpade mot ogräs och sly i mörkret under min hemlockgran. Jag skrev om det på gamla bloggen.

År för år har sippan växt sig starkare och i år står där faktiskt en ny liten planta intill. Den syns i bildens nederkant. Kanske kan jag få en hel liten koloni av blåsippor en dag.

Vädret är ljuvligt och idag gräver jag om i komposten. Förkylningen vägrar ge sig. I dag är jag i det där besvärliga läget när jag inte riktig vet om jag är symtomfri eller ej. Så jag håller mig fortsatt isolerad och har precis fått en leverans mat från grannbyn. Pratade med en vän utanför Stockholm i går som berättade att nu är leveranstiden två veckor hos henne. Här tog det väl en halvtimma innan varorna kom.

Härom dagen ringde jag biblioteket och bad dem hålla de fyra böcker jag reserverat och som nu väntade på mig. Då fick jag frågan om jag inte hellre ville att de körde ut böckerna till mig. De kunde komma nästa dag. Jag säger det igen: servicen på landet är bäst när det gäller.

Bäst när det gäller!

Grannen som lovat handla hos mig är själv sjuk och innan jag bad någon annan, tog jag en rövare i går och ringde till handlaren i grannbyn för att fråga om de kunde köra hem lite varor till mig. Visst kunde de det! Fast klockan var över fem kunde de leverera samma dag. Sedan väntade jag ändå över natten, eftersom en sak jag ville ha var slut men skulle komma in idag.

Nu är det levererat och inte tog de betalt för tjänsten heller, visade det sig när jag tittade på kvittot.

Senare i går kväll hörde jag av mig till en kusin i Stockholm för att höra hur det var. De mådde bra men höll sig isolerade. Nu skulle hon göra en matbeställning för att kunna få en leverans NÄSTA helg. Över en veckas leveranstid, alltså.

Normalt sett får man vara beredd på sämre service när man bor på landet, men när det verkligen gäller vinner vischan, verkar det som.