tisdag 22 maj 2018

Konstrundan, dag två

Andra dagen höll vi oss närmare Ödeshög och hann med fler ställen eftersom det blev mindre bilkörning.

Ila Örtlunds tavlor tycker vi mycket om, Syster Yster och jag. Inte minst är det roligt att hon tar med ensilagebalar och vindkraftverk i en del av dem. Jag gillar dem inte i verkligheten, tycker att de förfular landskapet ordentligt, men en gång kommer väl människor att ha samma känsla för dem som jag har för hässjor och väderkvarnar. Och så är det ju det där märkliga med att sådant man ogillar i verkligheten faktiskt nästan kan bli vackert på en tavla. Det finns ett citat om det, något i stil med: "Hur fåfänglig är inte konsten, som väcker vår beundran för ting vi inte beundrar i verkligheten". Jag har sökt efter det exakta citatet, men utan resultat, och kan inte heller komma på vem som sagt det. Tipsa mig gärna, om ni vet!


En rolig sak med konstrundor på landet är man kommer i närkontakt med djur och natur. Som den här stiliga tuppen med sina hönor...


...och ännu fler fruktträd i full blom.


Inne i själva Ödeshög var ett obligatoriskt besök det hos Gebbe Björkman. Han är otroligt duktig på att måla naturmotiv, framför allt fåglar, och har flera gånger fått hedersuppdraget att måla konstverken till nobelprisdiplomen. Jag köpte en bok av Göran Bergengren om pilfinkar, som han illustrerat.


De samarbetade kring en bok om korpar som jag köpte när vi var på samma konstrunda i förfjol, så nu var jag beredd på den trevliga lilla tvisten att han inte bara signerar böcker, utan också målar en lite akvarell medan man tittar på.


Från i förfjol mindes vi också en kvinna, som gjort korpar i lera som vi föll pladask för och har pratat om lite då och då sedan dess. Nu när vi åkte förbi hennes hus, konstaterade vi till vår besvikelse att hon tydligen inte var med i år. Men det var hon, det var bara det att nu fanns hon i en lokal inne i Ödeshög och hennes namn hade vi glömt, så därför reagerade vi inte på det när vi läste broschyren. Hon heter Kerstin Grönvall och både målar och skulpterar. Det slutade med att vi köpte varsin korp av den mindre modellen. 



Jag tycker den är otroligt charmig. Från sidan ser den bister ut, men framifrån istället lite busig. Den måste ju få ett namn, och valet stod mellan Hugin och Munin som ju var Odins två korpar i nordisk mytologi. Namnen betyder Tanken och Minnet och som mitt minne är lite klent, valde jag det namnet. Dessutom för det ju inte tankarna till dammsugning... 







2 kommentarer:

AnJa sa...

Nu har jag avnjutit alla inlägg i din blogg som jag missat till mitt morgonkaffe! Så mycket roligt och trevligt du har varit med om på sistone. Konstturen förstår jag är en upplevelse. Dessutom skriver du så himla trevligt om allt för att inte tala om alla fina bilder! En fin start på dagen för mig. Tack!

KataM sa...

AnJa: Tack för dina fina ord! :-)