Jag har länge tänkt, vi pratar om år här, att jag någon gång skulle lämna in i alla fall mina favoriter bland köksknivarna på slipning. Skärpningen man gör hemma funkar till en viss gräns, men till sist är det en riktig slipning som behövs, det lärde jag mig när jag jobbade i kök. Men det har verkat så krångligt, åka en bra bit för att lämna in dem och sedan tillbaka igen för att hämta dem, så det har inte blivit av.
Men så hittade jag talas om Knivbrev på nätet och tänkte att det kunde vara värt att prova.
Jag gjorde en beställning och fick ett kuvert ett par dagar senare.
Jag packade in knivarna enligt konstens alla regler och travade iväg till brevlådan för att posta dem. Det gick inte! Vi har den lilla modellen på låda här och den var några centimeter för liten för att det skulle gå att få ner brevet, så jag fick vänta ett par dagar tills jag kom in till stan. Där gick det bättre.
Jag postade dem i torsdags. Idag tisdag låg de i brevlådan, nyslipade och fina. Två arbetsdagar hos Knivbrev, som utlovat.
Och nog är de vassa, alltid. Tyvärr är det inte tomatsäsong, det är ju annars det ultimata testet. Men jag skar upp en lök istället och det var rena fröjden jämfört med vad jag är van vid. Det enda tråkiga är att min favoritdiskborste är något glesare nu än i morse. Jag får vara lite försiktigare med den i fortsättningen.
1 kommentar:
Det finns inget bättre än vassa knivar! Jag har tur som har en Gubbe med en knivslip, men så fiffigt att kunna skicka iväg! Men du får sluta att frisera diskborsten :-).
Skicka en kommentar