Vårvinter

Jag minns inte när vårvintern senast kändes så personlighetskluven som i år. Det är verkligen vår och vinter på samma gång. På vissa ställen ligger snön tjock med en rejäl skare - när jag tog en tur runt huset kände jag mig som Legolas i Sagan om ringen när jag gick omkring ovanpå snön - på andra ställen är är snön borta och blad och knoppar tittar upp.

Odlingslimpan har en vår- och en vintersida.

Smältvattnet från taket har vissa problem att ta sig ned i jorden.

Några purjolökar har fått stå kvar i landet bara för att jag ville se vad som skulle hända med dem. Nu börjar de titta fram ur snön.

En självsådd pensé går i spetsen för vårblommorna. Så långt har inte ens snödropparna kommit.

Tulpanerna står i startgroparna...

...och stockrosorna hänger på.

Vinterportlaken bevisar den inte ger sig i första taget.

Och vad jag tror är en pion som jag flyttade på förra året visar små fina knoppar.

Jag är så vansinnigt sugen på att komma ut och verkligen börja arbeta i trädgården! Men än är det lite för tidigt, marken är frusen och nätterna kalla. Jag får tåla mig och njuta av vackert väder och fåglalåt.