söndag 27 januari 2019

Liten planta

Nu har de först paprikorna grott och därmed har sådden fått flytta från mitt varma men mörka badrum till en svalare plats under växtbelysning. Hoppas nu bara att resten snart börjar titta upp. Jag vet ju att både olika sorter och olika individer av samma sort gror olika fort, men jag blir ändå alltid lite nojig när det går några dagar efter att de första grott och resten fortfarande inte syns till.


Ute snöar det konstant, men inte särskilt rikligt, sedan i morse. Jag kikar ut genom fönstret med ojämna mellanrum och räknar fåglarna som samlas kring mina båda matningsstationer, för den här helgen är det Vinterfåglar inpå knuten. Det är inte någon imponerande lista med fåglar jag kan rapportera, sju till nio arter per år kan jag se när jag tittar tillbaka i statistiken. Men det är ändå roligt att delta, särskilt som rapporterna används för att se vad som händer med fåglarna i Sverige över tid. 
Hos mig brukar pilfinkarna dominera, förutom 2017, då en flock sidensvansar dök upp just under den här helgen.

3 kommentarer:

Cecilia sa...

Oh, vårtecken! Här snöade mycket med göteborgsmått mätt igår men jag sorterade fröerna, februarifrön i en egen bunt. Snart ska de i jorden!

fale artut sa...

Sidensvansar är underbara! Så roligt när det gror, säkra vårtecken! Snart dags även här.

AnJa sa...

Det är som att få barn när fröna börjar dyka upp! Här väntar vi på att andra ska dyka upp så vi får klart med bergvärmen. Sen kan jag snart börja så lite gurka och tomater som ska få växa till sig inne. Vi har många olika fåglar i mängd vid maten. Men det är ekorrar som är mest glupska.