Jag såg ett kort TV-inslag om vilken sorts påsar som egentligen är bäst för miljön om man inte bara tänker på klimatförändringarna, utan tar med alla miljöaspekter. Sämst i klassen blev då tygkassen. Det skulle ta ungefär femtio år innan den "kom ifatt" plastpåsen, under förutsättning att den senare inte bara slängdes, utan användes som soppåse.
Det slog mig hur fast vi är i vårt eget tänkande. För utan att ens diskutera saken, utgick man från en tygkasse sydd av ny bomull. Med tanke på hur ruskigt dålig för miljön både odling och beredning av bomull är, stämmer förmodligen uträkningen.
Men varför ska man använda ny bomull till kassar man ska bära hem mat i? För det första finns det ju andra textila material. Och för det andra - och viktigaste - kan man ju själv sy av gammalt tyg, eller be någon annan om man inte är så bra på att hantera en symaskin. Ändarna på lakanet som blivit allt för tunnslitet i mitten, gardinen som blekts i solen, ett par gamla loppisfyndade handdukar, duken som fått fläckar man inte får bort, restbitarna från andra sömnadsprojekt eller något annat kasserat tyg kan bli fullt funktionella kassar.
Jag tänker inte göra en poäng av att det var ett norskt TV-inslag, för jag har mött liknande resonemang i svenska sammanhang.
Så här kan vi ju inte hålla på! Vi måste på allvar börja se gamla saker som råvaror för nya. Så som alla gjorde förr. Det handlar ju inte ens om "köp, slit och släng" för många människor idag, utan om "köp, tröttna och släng". Men hur ändrar man ett tankesätt som är så invant? Jag har ingen aning, men jag hoppas att någon som är klokare än jag kommer på svaret.
3 kommentarer:
Jag har ett ganska enkelt måtto, fungerar i många sammanhang.
Det som går bra att använda flera gånger är bra, och om det hamnar i naturen skall det bli jord, och inte skit i havet.
Plast används ibland, men sorteras sedan, och används oftast flera gånger.
varje gång räknas som plus i kanten.
Man glömmer lätt bort den faktorn, det som händer med påsarna när de har använts.
Tygpåsar kan hålla i evigheter och tyget är ju sånt som finns, rester och spill, återbrukat, urblekt eller på andra sätt använt tyg. Plastpåsar är bra till sillhinken men hamnar sedan genast i återvinningen. Om man skulle sortera sina engångsprodukter så skulle ju problemet vara väldigt mycket mindre, det är väl det som är problemet. Att det hamnar på helt fel ställe.
Jag är rätt trött på att plocka plast och annat efter vår väg!!
Hmmm trodde alla sydde tygkassar av förbrukat tyg. Klart det är tokigt om man köper nytt tyg och syr dem i. Jag är sååå dålig på att komma ihåg att ta med mig dem när jag handlar, men jobbar hårt på det.
Ofta får man nysydda bomullskassar som reklam, suck. Den som sytt har troligen inte någon vidare lön. Och bomull är bomull. Sonen använde en och samma kasse som skolväskan i gymnasiet, den är rätt utsliten nu.
Skicka en kommentar