Boken kom precis före jul, så det dröjde till efter helgerna innan jag kunde börja öva. Men nu tar jag en stund varje dag och det är jättekul. Det bästa är nästan att det följer med en CD med komp som man kan spela till. Det gör det väldigt mycket roligare. Men lätt är det inte, den där samordningen av fingrarna som krävs för pianospel har jag alltid haft svårt för. Vi får väl se om jag kommer så långt att jag faktisk lär mig att spela bokens allra sista stycke, det ser inte lätt ut.
2 kommentarer:
Roligt! Jag tror dessutom att metoderna har utvecklats en del, tycker att sonen utsattes för roligare undervisning än jag fick med mer uppmuntran inbyggt. Som komp på CD, tex.
Jag spelade piano några år i skolan men blev inte speciellt bra på det. Vilken spännande utmaning! Och håller med Cecilia! Allt var inte bättre förr...
Skicka en kommentar