söndag 24 juni 2018

Nu blommar det i blasten

På midsommarafton kunde jag skörda mina första små potatisar. Nu är ju meningen att de ska suga musten ur gräsmattan, så jag får inte skatta dem för mycket, men några stycken kan jag nog unna mig att plocka upp.

Men det är också så att en planta börjat blomma, och nog syns det att potatis och tomat är släkt.


Nu planerar jag för fler trädgårdsexperiment. Eftersom tomatfrön är så lätta att få att gro,verkar det ju sannolikt att det samma gäller för potatis. Så jag ska låta några frukter mogna och prova om det går att så potatis. Det vore lite häftigt i så fall! 

Jag gissar att det kanske kräver några år innan det blir knölar i ätbar storlek, varför håller man annars på med att förgro och sätta potatis. Det är både platskrävande och lite meckigt. Men då kan de ju få ligga där och växa till sig några år. Naturen gör arbetet, jag kan bara stå där och vänta med armarna i kors, och sånt har jag inga problem med. 😏





2 kommentarer:

Cecilia sa...

Tänk om det bara är tradition att trycka ned potatis, tänk om man kunde bredså?
Jag förstår precis att du gärna vill uppleva ett jordskalv, nyfikenhet är en bra drivkraft i livet! Och jag är nöjd med mitt skalv!

AnJa sa...

Tänk om man kunde stå och vänta med armarna i kors på att ogräset skulle försvinna åxå! Känns som om jag blivit överkörd av en ångvält idag för jag har rensat bland sockerärten i två dagar. Tyvärr blev ju åkern där vi odlar sådd med korn dagen innan vi planterade :-) så du kan tänka dig hur det ser ut i landet...