Stödarbete

När jag tittade igenom mina fröpåsar i våras, stod det klart att ärtorna var utgångna med råge. Dags alltså att så dem, medan grobarheten fortfarande var skaplig.

Det blev m-å-n-g-a små plantor! Odlingslådan vars tur det var att hysa dem räckte inte på långa vägar till. Istället fick flertalet av dem sin plats i trädgårdslandet. Trångt blev det. Och sedan måste de ju ha stöd. Jag plockade fram bambukäppar och fyllde på med några grenar från träd jag kapat. Sedan band jag ihop dem till ett ramverk i vilket jag kunde dra klättersnören.

Det tog lite tid, för jag fick passa på att arbeta med det de stunder då solen inte var för het och myggen inte alltför besvärliga. Men nu är det gjort. Hur jag ska kunna skörda när det blir så dags är en annan fråga. Jag får nog bereda mig på lite gymnastiska övningar. Något i stil med en actionfilm där någon ska stjäla något i ett rum som genomkorsas av infraröda ljusstrålar som inte får brytas.

Här växer också en rad borlottobönor. Vid dem har jag gjort som man tydligen gjorde förr och bara stuckit ner en pinne, företrädesvis med lite kvistar kvar. 

På tal om mygg: jag fattar inte vad de kommer ifrån! Här är torrt så in i bängen och ändå har jag inte sett så många sedan jag flyttade hit. Månne någon i närheten har anlagt en damm sedan förra året...