Pillgöra

Jag har tagit mig för att börja repa upp en topp som jag gjorde sommaren 2010. Den är skön, stickad som den är i Karin Öbergs Kalinka, men halsringningen är lite för stor för min smak idag, så jag tänkte sticka nytt av det fina garnet.

Ett rackarns pillgöra är det, det är fasligt så väl jag har fäst alla trådar! Ibland får jag helt enkelt klippa av en tråd på vinst och förlust. Det kommer nog att bli lite spill, men till ett linne borde det nog kunna räcka i alla fall.

I kväll luktar det gödsel över bygden, tornseglarna skriar och gräshopporna spelar. Då blir jag på gott humör, för det för mig i tankarna tillbaka till min barndoms somrar i släkthuset i mina föräldrars födelseby utanför Kalmar. Förnuftsmässigt kan jag begripa att de flesta ogillar gödseldoft, men känslomässigt förstår jag det inte alls. 

Helt bort i tok galet på alla plan tyckte jag däremot att det var för några år sedan när någon i grannbyn skrev ett indignerat debattinlägg i lokaltidningen när bönderna gödslat. Väljer man att bosätta sig i en så utpräglad jordbruksbygd, får man väl liksom räkna med det, tänker jag. Insändarskribenten fick det dessutom att låta som om de flesta i byn stod bakom hans klagomål, men det dröjde inte många dagar förrän flera av dem svarade och tog avstånd från hans åsikter. Hoppas han har vant sig nu, stackarn, för annars har han det nog lite jobbigt i kväll.