Ett namn jag snabbt stötte på var Marie Kondo, en japansk städguru som tydligen är riktigt het just nu. Av henne lärde jag mig ett nytt sätt att vika kläder som är fullständigt lysande. Jag kan väl inte påstå att jag är riktigt så ömsint mot mina kläder som hon, men själva vikningsmetoden har förvandlat mina oöverblickbara klädhyllor och socklådan något helt annat. Mindre plats tar det också, som grädde på moset.
(Jag vill bara inflika att jag aldrig bara slängt in kläderna i garderoben. De har legat snyggt vikta, men i högar på varandra, så där som de "ska".)
Eftersom jag har tjocka, hemstickade kläder, får jag anpassa metoden lite, särskilt med sjalarna, som ibland har rätt konstiga former. Men det är inget problem.
För två år sedan insåg jag frampå höstkanten att jag inte hade använt en av mina favortitoppar på hela sommaren, eftersom den hamnat längs ned i en hög så att jag aldrig fick ögonen på den. Det kommer inte att hända igen!
Jag undrar om det här är Maries eget påhitt, eller om det helt enkelt är så japanerna gör. De är ju bra på det där med att vika i största allmänhet. Origami, fantastiska presentinslagningar och brevpapper som viks så att de blir sitt eget kuvert verkar vara en viktig och levande del av den japanska traditionen.
4 kommentarer:
En underbar samling sockar! Ja, om man har lådor så är det genialiskt att vika på detta viset, även för tyger. Så skönt det måste kännas när du är så nöjd med resultatet!
Ja, altid är det något i botten! Ser fint ut, det du gjort.
Min morfar lär ha rullat alla sina saker och ställt dem på högkant i lådan. Ingen bra idé för saker som skrynklar, dock.
Cecilia: Smart morfar du hade! (Det som skrynklar hänger jag på galgar.)
Men så himla smart! Man använder ju alltid bara det som är högst upp i lådorna och tycker sig aldrig ha något att ta på sig. Det där måste jag prova.
Skicka en kommentar