Det har nog sin upprinnelse i skolgymnastiken. Redan på lågstadiet var jag den som blev sist vald i brännboll. Jag led inte av de egentligen, för det var inte ett utslag av mobbning eller utfrysning. Jag var helt enkelt rent objektivt urusel. Jag ville nog egentligen inte ens ha med mig själv i mitt lag, så jag förstod klasskompisarna rätt bra.
Det som däremot var jobbigt, var att jag var bollrädd. Vilket så klart förklarar att jag var dålig i både brännboll och andra bollsporter. Ett lysande undantag fanns så klart. I gränsbrännboll, där det gäller att inte bli träffad av bollen, var jag riktigt bra och blev tidigt vald.
Nu är det ju tyvärr så att man behöver röra på sig för att må bra. Därför har jag blivit så uppmuntrad av att läsa den här boken:
Den berättar om att det verkligen inte bara handlar om det man normalt tänker på när man talar om träning. Ny forskning visar på vikten av att röra sig ofta i vardagen. Småsaker som varken kräver ombyte, specialredskap eller särskilt mycket tid, gör stor skillnad. Några minuter här och där, att göra någonting varje halvtimma. Gå på stället, göra armhävningar mot en vägg, pressa armbågarna mot stolsryggen, ställa sig upp en stund när man läser, att ta för vana att gå upp och röra lite på sig i reklampausen när man ser på TV och annat sånt.
Det här känns ju faktiskt överkomligt. Och det verkar ockå logiskt. Det måste vara ungefär så de först människorna levde. Mycket lågfrekvent fysisk aktivitet, där man tämligen ofta böjde sig ner för att gräva upp lite rötter, sträckte sig för att nå en frukt, satt på huk för att röra i elden. Och så då och då snabba rusningar när man jagade ett djur - eller själv blev jagad.
Boken börjar med teori, enkel sådan, och slutar med konkreta förslag på övningar. Det här skulle jag nog kunna få till.
2 kommentarer:
Vi är inte bara födda på samma dag, vi är lika åxå! Jag har så vansinnigt svårt att träna på alla de sätt. Tänk om man kunde få in vanan att få till små enkla men frekventa saker! Det vore nåt! Ska försöka få tag på den boken.
Upplevelsen från skolgympan delar jag med dig! Smygträning låter utmärkt men maken och jag har faktiskt kommit igång på gym och trivs bra med det men det är lättare för att vi är två, tycker jag som försökt ensam förut.
Skicka en kommentar