Det visade sig finnas nog för en måltid. De var inte alls så där fina och raka som bilden på fröpåsen visar, möjligen för att jag inte gallrat som jag bort. Men goda var de, lite som palsternacka, fast mildare och lite sötare.
Jag måste ha sått dem sent förra säsongen, men det hade jag glömt. Det fina med dåligt minne är att man kan ge sig själv så glada överraskningar.
Nu är det så gott om krokus att jag faktiskt kan med att plocka in några.
Jag pratade med min granne härom dagen och hon sa att blåsipporna blommar på Omberg. Om jag bara kommer ihåg det, ska jag gå och titta på dem i morgon efter mässan, klostret ligger precis vid foten av Omberg.
2 kommentarer:
Persiljerot har jag aldrig kommit i kontakt med. Har troligen missat något!
Rolig överraskning! Jag höstsådde morot, hoppas att jorden är bra nog nu. Och att fröna inte dött under vintern.
Skicka en kommentar