Kållandet är årets riktiga sorgebarn. Nästan inget har jag fått skörda. Men nu när det var dags att riva upp plantorna, fanns det faktiskt lite broccoli att hämta. Inga sådana där knubbiga små buketter, utan rangliga saker som till viss del gått i blom. Men de går ju att äta ändå och det var inget fel på smaken.
Brysselkålen, som jag provade för första gången i år, ville däremot inte alls. Höst upp på stänglarna satt ett jättelikt huvud som inte knutit sig alls och längs stjälken ärtstora hårda huvuden som inte såg det minsta aptitliga ut. Det får bli ett nytt försök nästa år.
3 kommentarer:
Kul att det blev något!
Kålen har varit samma lika här. Fast någon typ med salladskaraktär blev väldigt fin, den roffade hönsen åt sig i ett obevakat ögonblick!
Jag har aldrig satt kål. Vi får hoppas på bättre lycka nästa år!
Skicka en kommentar